BröllopsGuiden

Månadens bröllopsbild Augusti 2005


Månadens bröllopsbild
Foto Sara Wennerholm
Emma-Karin & Andreas Pihlstrand
vigdes den 18 juni 2005 på Möckelsnäs Herrgård, Diö utanför Älmhult.
Bröllopsdagen:

Att välja vigselplats och festlokal var inte lätt, men till slut föll vårt val på Möckelsnäs Herrgård, utanför Älmhult i södra Småland. Baksidan av herrgården vetter mot sjön Möckeln och där finns en upphöjning varpå det finns ett stenaltare. Den perfekta platsen för ett utomhusbröllop tyckte vi när vi såg det förra sommaren.

Uppe på plattån hade vi ställt i ordning stolar för de äldre gästerna på vardera sida. Vi hade även köpt och målat "masonitplattor" för att skapa en altargång i mitten. En "aisle runner"=en matta att rulla ut på mittgången, hade också tillverkats och då alla gästerna gått trappan upp på platån rullade våra kyrkomarskalker (våra småbröder) ut den. Två låga pallar stod också framme vid altaret som dagen till ära prytts med 2 mindre och 1 större ljuslykta som ingick i ceremonin. Över altaret hade vi en stor blomsterbåge med rosor och grönt. Till höger om altaret satt vår stråkkvartett och våra 2 sångare. Prästen tog plats vid altaret och därefter gick våra mammor uppför altargången tätt följda av våra bröder för att tända var sin av de mindre ljuslyktorna som en symbol för "sitt barn". D.v.s. en lykta för Emma-Karin och en lykta för Andreas. När de satt sig gick Andreas med sin best man de nervösa stegen upp till altaret. Musikerna spelade upp till "Jesú, joy of man's desiring" i Josh Groban version. Halvvägs in i stycket öppnade marskalkerna dörrarna in till ett konferensrum som låg vid slutet av gången och bruden vid sin fars sida trädde in tätt följd av sina 3 tärnor. Bruden överlämnades till en lätt rörd brudgum.

Sedan följde den traditionella vigselceremonin där vi blandat in den amerikanska traditionen med Unity Candle, d.v.s. det våra mammor gjorde i början av ceremonin: tände var sitt ljus för oss och sedan var meningen att vi skulle tända det större ljuset med våra respektive ljus som en symbol för vår kärlek och vårt ingångna förbund. Tyvärr var prästen lite nervös och missade det. Istället tände han ljuset själv men vad gjorde väl det? Han fann sig snabbt och löste det kanon! Efter att han välsignat ringarna och utropat oss som man och hustru så sjöng och spelade musikerna "One hand, one heart" ur West Side Story.

Sen spelade musikerna upp till utgångsmusiken som skrivits speciellt för oss av min lillebror som läser på Musikhögskolan i Örebro. Vi skred nerför gången till den och överöstes med blomblad som vi givit till alla gäster i små strutar. Ett led av gratulanter ledde fram till brudparet och sedan var det dags för brudparets skål som hölls på terassen. Medan vi gick iväg för att fotograferas fick gästerna i uppdrag att måla en tavla åt oss. En fotograf gick också runt och fotograferade gästerna för gästboken där alla fick lämna en liten hälsning. Middagen var supergod och innhöll en herrans massa fantastiska tal av goda vänner som sa så många fina saker att man grät nästan konstant :-) Därefter var det dags att skära bröllopstårtan tätt följt av brudvalsen.

Då brudgummens far är Österrikare kändes valet: "An der schönen blauen Donau" rätt enkelt. Brudvalsen gick som smort och övriga gäster föll in naturligt så att vi slapp valsa runt dansgolvet själva hela stycket igenom. Jag, bruden, hade en liten överaskning till min man. Hans favoritlåt är "Tycker om när du tar på mig" så den hade jag bett 2 av våra vänner som liksom jag gått musikallinje att sjunga. Vi dansade och de sjöng och det var som om det bara var vi 2 i hela världen. Mina föräldrar, som också är musiker, fyllde på med musikaliska gratulationer och sist men inte minst fick min gamla showväninna och tillika toast madame upp mig för att framföra vårt gamla glansnummer "I'm so excited" med brudstass och allt. Min ICKE musikaliska make fick också framföra en duett tillsammans med min pappa. "Just the way you are"... Succé!

Tiden gick så fort och strax var det dags att åka. Att klockan redan hunnit bli ett! Festen lämnades inte tyst... Alla gäster fick ett var sitt långt tomtebloss och ställde upp sig som en tunnel ut på gården. Vi skred nedför gången och in i den väntande vita limousinen. När vi körde ut från gården tutade föraren och det var signalen till personalen att sätta igång vårt fyverkeri så vi lämnade herrgården under smattret av fyrkverkerier som lös upp himlen. Vilken dag vi hade!

Helt fantastiskt!

Emma-Karin & Andreas