BröllopsGuiden

Månadens bröllopsbild Maj 2001

Månadens bröllopsbild maj

Foto Aline fotostudio - Aspudden
Özlem & Tarkan Oktav
vigdes den 18 nov 2000 i Sundbybergs kommunhus.
Bröllopsdagen:

Özlem & Tarkan blir ETT! Den 18 november kommer alltid att vara något speciellt för oss. När vi förlovade i oss mars, började vi även fundera på datum för bröllop. Vi körde på den gamla traditionen att bröllop ska vara inom ett år ifrån att man förlovat sig. Så den 18 november 2000 var det dags, efter många månades förberedelse och planering.
Enligt de turkiska traditionerna så har själva vigseln redan ägt rum någon/några veckor innan själva bröllopsfesten, vilket var också fallet för vår del. Två veckor innan så vigde vår präst oss, hemma i lägenheten, i närvaro utav 2 vittnen och våra föräldrar. Två dagar före bröllopet är det brukligt för bruden och hennes vänner att ha en "henna"kväll. Där alla hennes väninnor samlas i en lokal med förtäring, musik och dans och tillbringar en sista kväll där även brudens mor och min mor samt en del andra lite äldre folk samlas. Bruden och de unga tjejerna får henna på händerna som symbol för att bruden snart lämnar deras tillvaro och går in i äktenskapet.
Dagen innan bröllopet skedde en vigsel i borgerlig regi i Sundbybergs kommunhus.
Så var det dags för den stora dagen. Jag körde min blivande till "Cosmos bröllopsexperterna", där hon för övrigt själv arbetar på helgerna. Morgonen startade med en champagnefrukost och sedan var det dags för hennes sminkning, klädsel, håruppsättning, blommor och dyl. Jag hade beställt mina kläder ifrån Tyskland som jag tog på mig på morgonen och åkte dit för att hämta henne. Körde hem henne till hennes mor. Där hela släkten och många vänner var samlade. Hennes bror knöt ett rött band runt hennes midja och hon tog farväl av mor, bror och övrig släkt för att åka iväg med mina släktingar. Därmed har hon lämnat sin familj för att själv bilda familj. "-Vadå ett rött band?" kanske ni tänker, men detta symboliserar att hon kliver ut ur föräldrahemmet med hedern i behåll. Det röda symboliserar även oskulden.
Vi anlände till vår lägenhet, efter en lång bilcourtage genom stan. Därefter åkte mina släktingar till festlokalen för dukning inför kvällen. Klockan 19.30 kom en lång och mörk limousine och hämtade oss för färd till festen. Vi möttes av en lång bro där paren stod mittemot varandra med tända ljus som vi fick vandra igenom för att påbörja vår första dans. Jag kan lova att mina ben skakade rätt ordentligt. Så mycket folk det var och alla stirrade på oss. Efter första dansen satte vi oss ned på en upphöjd scen som var dukat med massor av blommor som hade kommit till vår ära. Festen pågick med levande turkiskt musik och under kvällen så hade vi uppträdande i form av en magdansös. Alla var glada och dansade järnet. Det kändes verkligen roligt att få se alla dessa människor, kända som okända. Det var över 300personer. Ja det låter mycket, men jag kände naturligtvis inte alla som var där. Det är brukligt att brudparens föräldrar också bjuder in sina bekanta. Men sedan att vissa utav gästerna tar med sig 3-4 grannar på köpet har jag inte mycket att orda om.
Hur som helst blev festen jätte lyckad. Alla verkade ha roligt och dansgolvet var alltid fullproppad. Under kvällen kom den gigantiska bröllopstårtan in som vi fick skära med ett elegant svärd.
När klockan slog 24.00 var det dags för brudparet att ge sig av, limousinen kom och jag fick mig ett tiotal rejäla smällar på ryggen. Innan bröllopsnatten får brudgummen slag på ryggen som någon slags lyckospark kan man säga. Men vissa av slagen var inte nådiga och jag var alldeles knallröd när vi kom hem. Jaaa, sedan så…………. Jag tror att det räcker så! Jag ville bara dela med mig utav den stora glädje jag upplevt! Skattar mig som världens lyckligaste man just nu och vet att min kära Özlem kommer att göra mig lycklig hela livet igenom. Önskar alla Er som läser detta att allt blir enligt era önskningar.
Tack ännu en gång Ni som ville vara med och förgyllde vår stora dag.

Özlem & Tarkan