Månadens bröllopsbild Maj 2003
Foto Joachim Grusell
Foto Joachim Grusell
Petra och Mats Weiss
vigdes den 11 aug 2001
i Kalmar Slottskyrka, Kalmar.
vigdes den 11 aug 2001
i Kalmar Slottskyrka, Kalmar.
Bröllopsdagen:
Den svarta bruden!
Jag känner en helt fantastisk kille som skulle passa dig, sa min väninna Kattis en ljummen vårdag I maj 2000.
Två månader tidigare hade jag parat ihop henne med en kille, och det visade sig att den här fantastiska uppenbarelsen var kompis till hennes kille. Nja, njää, jag vet inte. Jag är inte mycket för blinddates, svarade jag. Men eftersom hon är liten och ettrig som en tax, så slutade det med att jag kvällen den 15 maj traskade iväg till en restaurang I Stockholm för att träffa Mannen I mitt liv. Om jag skulle tro henne, vill säga. Med mycket övertalning hade jag lyckats få med även henne, hennes kille och ytterligare några personer till, för JAG skulle minsann inte bli ihopparad med någon, nehejdu!
Tre timmar senare fick jag äta upp min tvekan och medge att hon hade (kanske) rätt...
Visst var han fantastisk och smålänning. Vad mer kan en flicka önska sig? ;0)
Några middagar, konserter och shoppingturer senare var vi ett par. Två månader senare bodde vi ihop. En månad senare friade han och jag sa ja. Galet, men vi tänkte: det må bära eller brista! Vi ville båda gifta oss medan den första pirrande nyförälskelsen virvlade runt I våra kroppar.
I november samma år förlovade vi oss på en semesterresa i Brasilien. Kalmar Slottskyrka spikades till den 11 augusti klockan 17.30. Och plötsligt var vi där vid den skälvande, pirrande, underbara dagen D, då solen lynnigt kastade till oss en och annan stråle, havet låg mörkt och magiskt och himlen kantades av luddiga moln.
Regn hela förmiddagen, men när klockorna slog och jag, min tärna, min blivande make och hans bestman, började gå längs den lummiga slottsallén sprack himlen upp, solen började skina och himlen blev blå. Och vilket bröllop!
Inte ett öga var torrt när min syster, tärnan, sjöng Schuberts Ave Maria, Björn Afzelius Älska mig nu och Taubes Så skimrande var aldrig havet. Bröllopsfesten hölls I Kalmar golfklubb, ett stenkast från havet, med middag utomhus och dans inomhus, till ett rockband som till och med lyckades få upp mormor på dansgolvet...
Halv fyra lyckades min man dra med mig hem till bröllopssviten på Slottshotellet. Klockan fem gick sista gästen från festen ett bra kvitto på en lyckad fest!
Nu har vi varit gifta i ett och ett halvt år och är fortfarande nyförälskade.
Och i augusti samma dag som vi gifte oss, kommer vårt kärleksbarn.
Mats
Den svarta bruden!
Jag känner en helt fantastisk kille som skulle passa dig, sa min väninna Kattis en ljummen vårdag I maj 2000.
Två månader tidigare hade jag parat ihop henne med en kille, och det visade sig att den här fantastiska uppenbarelsen var kompis till hennes kille. Nja, njää, jag vet inte. Jag är inte mycket för blinddates, svarade jag. Men eftersom hon är liten och ettrig som en tax, så slutade det med att jag kvällen den 15 maj traskade iväg till en restaurang I Stockholm för att träffa Mannen I mitt liv. Om jag skulle tro henne, vill säga. Med mycket övertalning hade jag lyckats få med även henne, hennes kille och ytterligare några personer till, för JAG skulle minsann inte bli ihopparad med någon, nehejdu!
Tre timmar senare fick jag äta upp min tvekan och medge att hon hade (kanske) rätt...
Visst var han fantastisk och smålänning. Vad mer kan en flicka önska sig? ;0)
Några middagar, konserter och shoppingturer senare var vi ett par. Två månader senare bodde vi ihop. En månad senare friade han och jag sa ja. Galet, men vi tänkte: det må bära eller brista! Vi ville båda gifta oss medan den första pirrande nyförälskelsen virvlade runt I våra kroppar.
I november samma år förlovade vi oss på en semesterresa i Brasilien. Kalmar Slottskyrka spikades till den 11 augusti klockan 17.30. Och plötsligt var vi där vid den skälvande, pirrande, underbara dagen D, då solen lynnigt kastade till oss en och annan stråle, havet låg mörkt och magiskt och himlen kantades av luddiga moln.
Regn hela förmiddagen, men när klockorna slog och jag, min tärna, min blivande make och hans bestman, började gå längs den lummiga slottsallén sprack himlen upp, solen började skina och himlen blev blå. Och vilket bröllop!
Inte ett öga var torrt när min syster, tärnan, sjöng Schuberts Ave Maria, Björn Afzelius Älska mig nu och Taubes Så skimrande var aldrig havet. Bröllopsfesten hölls I Kalmar golfklubb, ett stenkast från havet, med middag utomhus och dans inomhus, till ett rockband som till och med lyckades få upp mormor på dansgolvet...
Halv fyra lyckades min man dra med mig hem till bröllopssviten på Slottshotellet. Klockan fem gick sista gästen från festen ett bra kvitto på en lyckad fest!
Nu har vi varit gifta i ett och ett halvt år och är fortfarande nyförälskade.
Och i augusti samma dag som vi gifte oss, kommer vårt kärleksbarn.
Så säg aldrig nej till en blinddate! Man vet aldrig...
Petra Mats