BröllopsGuiden

marfa522

« November 2019 »
TI ON TO FR
28 29 30 31 1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 1

POSTAT 2008-08-05 08:50:16

Känns fortfarande inget bra

Efter att ha legat vaken i en timme och drömt de värsta bröllopsmardrömmarna har jag bara en sak att konstantera. Att jag klarar inte av nåt som har med bröllop att göra längre. Det är därför jag inte klarat av att gå in här på BG.
 
Men jag vill lyckas berätta om dagen.
 
Jag vaknade alldeles för tidigt och kunde inte somna om. Trots detta så kom vi iväg till Nyköping lite senare än vad jag hade hoppats på. Stefan var inte alls lika pigg på att vakna som jag. Inte heller hans mor som i vanliga fall går upp med solen var seg denna morgon.
 
Vi kommer hem och pappa är redan borta och håller på att fixa och dona med saker. Liz är här och har nydligen gått upp. Fram tills att vi åker är en enda stor virrvarv. Jag ska duscha och raka benen och när syrran kommer lite tidigare än vad jag trott får Elisabet panik för hon har inte fixat till sig alls och syrran är helt klar och ser väldigt fin ut.
 
Vi åker ner på stan till make up store och väntar på Kalle. Han är sen. På de ca 5 minuterna som han är sen lyckats jag väl få total panik men det gick fort över när jag såg honom gåendes på storgatan. Kalle är en gud och blir glad över att han får leka lite mera än vanligt. Jag ville vara allt annat än traditionell. Han börjar med håret och tupperar till max. Syrran och Liz försvinner iväg för att Liz vill köpa en likadan vit kavaj som syrran köpte på rean. Mitt hår blir inte som på bilden jag tog med med vilket inte heller var meningen. Den var bara som inspiration och den måste ha varit en god inspiration för Kalle för han gjorde en underbar frisyr! Mycket nöjd! Sen var det dax för smink och jag fick en felfri hy och fick inssikt om hur blek jag egentligen är. Speciellt i jämförelse med Liz så verkligen hade solkyssta kinder. Liz sminkar sig mha av det hon hittar i butiken och blir nöjd men inser att hon kanske skulle ha gjort som syrran och fixat sig lite hemma innan.
 
När jag är som super snyggast och har svårt för att låta bli att le är det dax att gå bort till Kaffe Latte och äta sallad. Vilket var otroligt svårt då jag inte ville förstöra sminket. Fick i mig iaf lite granna och sen var det bara att åka till stuga för att byta om.
 
Knöla knöla och vips så fick man på sig kjolen och allt var redo. Bara den lilla promenaden upp för backen till lokalen. Så börjar dropparna sakta men säkert falla ner. Jag står kvar på min plats bakom busken i regnet och tackar för min ide om ett parasol, annars hade min frisyr och smink inte funnits längre. Nån kommer ut springandes och säger att vi kör inomhus. (Ett litet neeej infinner sig men jag inser att vi inte kan vara ute i detta väder.) Jag går in dit där vi ska äta och får "tåga in" därifrån till dansbanan. Musiken börjar och jag och pappa går in och så klart så har jag svårt för att hålla mig från att gråta på en gång. Utan några bättre instruktioner från mig så stänger Kent av musiken dirket när jag infunnit min plats brevid Stefan. Detta var ju självklart inte alls tanken. Var ju meningen att hela låten skulle få spelas men eftersom jag inte sagt det till Kent så hur skulle han veta det?
 
Någonstans under intågade hittade gud vattenkranen och satte på den för fullt. Jag antar att om låten hade fått spela sin gång hade ingen hört den iaf. Ös regn plus plåttak är ingen vidare kombination. Stackars mormor. Hon lär ju verkligen inte ha hört nåt men sin hörapparat. Jag och Stefan hörde iaf mer eller mindre vad gubben sa. Han tog inte med mitt intro som jag skickat till honom och bett han säga och så kallade han mig Zelest-E. Jaja... hur ska han veta att det uttalas utan e:t på slutet om jag inte säger det åt honom? När det är dax att sätta på ringarna är min nästan för stor då jag är blöt och super nervör medan jag knappt får på Stefans för han e jätte varm och super nervös. Men jag en massa tryckande så går den på. Mina tankar gick hela tiden runt någon text som jag läst om att om ringarna är trånga blir det ett jobbigt äktenskap eller nåt sånt. Hoppas innerligt att jag minns fel.
 
Mamma läser dikten som hon broderat åt oss och lyckas häpnansfull överrösta regnet rejält. Dumma gubben kunde tydligen inte höja rösten. Därefter så fick pappa knyta ihop mig och Stefan. Detta är en gammal hednisk cermoni. Det var så man gjorde förr. Så skall man återkomma till den platsen man gifte sig på 1 år och 1 dag efter bröllopet och komma fram till om man vill fortsätta och om man vill gå sina skilda vägar. Förr hade man tydligen prövotid på den man gifte sig med. Väljer man att stanna kvar ja då knyter man ytterligare en knut på bandet runt händerna (antar att man ska komma dit ihopknyten) eller annars knyter man knyten och skiljer sig.
 
Jag och Stefan drack lite champis med hopknutna händer men sen vart det lite jobbigt och vi knöt upp oss. Det slutade ju så klart regna ganska snart efter att vigseln var klar och vi kunde ta lite kort. Undrar så här i efterhand om vi inte skulle ha skjutit upp vigseln så att den hade blivit som jag ville. Inte alls lika spirituellt under ett plåttak på en dunkel dansbana som ute i det fria med solen skinandes.
 
En massa kort togs och det är bara dumt att ha flera fotografer samtidigt för det finns få kort där alla på bilden tittar in i samma kamera. Men jag är tacksam för att Liz var så bra på att leka fotograf under dagen. Blev många fina kort. Synd bara att typ alla glömde bort att ta kort under själva festen. Eller vet två som gjorde det men inte fått några bilder från dem.
 
Middagen höllt på att bli lite katastrof då köttet verkade inte vilja bli klart och det var mycket mera som behövdes göras inför middagen än vad jag trodde. Jag ville ju hjälpa till men fick inte till en början men sen var jag tvungen då saker inte skulle bli klara i tid och inte alla som kunde hjälpa åt gjorde det. Sen vart det oxå en rejäl miss för att det var meningen att alla andra som inte trängdes i köket skulle spela boule. Men det regnade så klart så de flesta satt och tråkade sig vid matbordet.
 
Men maten blev ju klar, lite sent men ändå helt ok. Alla åt och det var gott. Jag fick i min 3 köttbullar och 1 potatis sen fick det inte plats nåt mer. Elisabet var den enda som höll tal. Ett fantastikt tal! Stående ovationer från min sida och en hel del tårar. Men jag måste faktiskt säga att jag är lite besviken att ingen annan sa nåt. Inte ens nåt kort som att de ville utbringa en skål till brudparet. Eller ok, det hände en gång av någon. Men iaf. Jag vet ju att Stefans föräldrar hade iaf börjat på ett tal men sen så blev det inget vilket förmodligen gjorde mig mera besviken eftersom jag satt där och väntade på att de skulle säga nåt.
 
Sen vart det diskning och lite mera virrvarv och snart började gästerna komma. Stefan höll mest till mest musikanläggningen som han hade sattit upp tidigare på dagen tillsammans med rökmaskiner och en massa ljus. Blev as bra men synd att jag inte såg så mkt av min man. När alla hade tagit tårta öppnade vi presenterna. Det blev mer presenter än jag trodde då vi hade önskat oss pengar till bröllopsresan. Det var mkt fina saker bland annat matchande morgonrockar. (Jag har på mig min just nu). Men sorgligt nog så vart det super varmt inne i lokalen trots att alla fönster var öppna. Men men, det gick ändå rätt fort och folk ÄLSKADE pappas tårta. Den var super god och super chokladig och super mättande. Ligger en liiiten bit kvar i frysen som vi ska se om den går att äta på vår 6 mån dag. Egentligen ska det ju vara 1 års dag men jag tror inte att den förblir ätbar så länge. Återstår att se.
 
Sen kom dansande. Ballongtävlingen som var en stor succé! Massor som dansande och folk blev glada över deras resor med Cinderella. Undrar om det är några som faktiskt åkte? Mera dans och så klart klagomålen. Jag måste ju be om ursäkt till alla pensionärer som jag klagade på tidigare. Tydligen så var det ett par i 40 års åldern som hade klagat medans alla pensionärer i området unnande oss vårt roliga på vår bröllopsdag. Så nästa gång jag är ute i stugan ska jag be mamma peka ut dem så ska jag gå fram till dem och säga: TACK för att ni förstörde min bröllosdag! Hoppas ni är nöjda! Och sen bara gå därifrån utan att lyssna på vad de har att säga. Jävla as!
 
Ja hur kvällen slutade har jag ju redan berättat och jag vill inte ta upp det igen. Nu när jag skrivit allt så VET jag verkligen att det var en underbar fin dag. MEN den var inte som jag ville att den skulle ha varit. Folk slet som djur för att jag skulle få den dagen jag ville ha och det är inte deras fel. Om nåt så är det för att de fick slita som djur att det blev fel. Man ska verkligen inte vara snål på sitt bröllop och jag könner många gånger att jag måste få göra om detta så att det verkligen speglar vår kärlek till varandra. För speciellt på kvällen så var festen inte alls så kärleksfull. Jag såg knappt min karl och han såg knappt mig.
 
Just det! Glömde bort att jag fick rädda honom från en eldsprutande drake. Hehe! Fick hugga huvudet av den och har huvudet kvar här. Den ska hängas upp på väggen. Trots att den är lite trasig och spruken.
 
Jag vill iaf bara uppmana alla er där ute som funderar på att snåla på bröllopet. GÖR INTE DET! Har ni inte råd så vänta ett år eller två! Jag önskar innerligt att vi tex hade haft catering istället för att ha kämpat med maten. Så önskar jag oxå att jag hade planerat mera och att folk VERKLIGEN var insatta i vad som skulle hända. Men man ville ju inte avslöja för mycket. Jag önskar att jag hade haft en sån där "riktig" toastmaster som hade tagit had om allt inför festen. Jag önskar att jag hade fått vad jag ville skulle bli vår bröllopslåt inpräntat i huvudet. Nu fick jag bara lyssna på en 1/3 av den. Jag önskar att jag hade fått dansa med min man. Jag önskar att vi hade haft ett lyckligt slut på dagen.
 
Jag önskar att jag kan göra om detta så att det verkligen kan fira vår kärlek till varandra och vara så underbart som det verkligen är att få sin älskade. Jag önskar att jag kommer vara rik då så att ingen behöver slita sig till knogarna och inte kunna njuta av bröllopet. Undrar om det var någon i som lyckades det? Inte mamma iaf.
 
Jag önskar helt enkelt att jag kunde ha gett de bröllop som jag tycker Stefan och jag förtjänar. Det kanske e riktigt jävla fullt av mig att vara ledsen och klaga. MEN SÅ ÄR DET!