BröllopsGuiden

marfa522

« Maj 2021 »
TI ON TO FR
26 27 28 29 30 1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31 1 2 3 4 5 6

POSTAT 2008-01-29 12:37:08

Inte bara bröllop man oroar sig för...

Den senaste månaden har jag haft grymt svårt att sova. Tankarna har bara snurrat runt i mitt huvud och inte velat lugna ner sig så man får några timmars sömn. Större delen av min vaknatid, både den frivilliga och ofrivilliga, har ägnats åt att tänka på bröllop. Jag trodde verkligen inte att jag skulle gå igång så mycket på bröllop. Men det gör jag tydligen.
 
Igår natt kom en liten uppenbarelse för mig. Att det inte är bröllopet som håller mig vaken. (Tur det annars hade det dröjt ända tills i sommar tills jag fick sova ordentligt!) Utan nu är det så att jag väntar på att få svar ifrån ett jobb jag har sökt. Inte vilket jobb som helst utan ett mycket perfekt jobb för lilla mig. Sista ansökningsdagen är nu på fredag och jag har både ringt, mailat och pratat personligen med arbetsgivaren. Jag är kvalifierad för jobb och fått ett underbart rekommendationsbrev från min förra arbetsgivare där det står att jag inte bara jobbar bra utan att jag är en helt underbar person att jobba med! (Blev nästan tårögd när jag läste vad han hade skrivit!) Men det är över 50 personer som sökt. Jag har bara jobbat i nästan ett år efter mina studier och det var med samma arbetsuppgifter som jobbet jag söker till nu. Nuförtiden läser jag konst för att slippa gå arbetslös. Visst var det kul. Men nu vill jag verkligen tillbaka till arbetslivet för att göra det jag är utbildad till!
 
Jag antar att det kommer att ta en vecka eller två innan de börjar kalla till interjuv. Har knappt lyckats stå ut tills nu och så ska det vara en massa veckor till innan man får veta nåt?! Det värsta är ju om jag inte får jobbet! Inte bara min självkänsla som kommer vara krossat utan hur blir det då med bröllopet? (Ja, nu kom vi tillbaka till det.) Både jag och min kille plugga just nu. Vi behöver att mera pengar ska komma in om det hela ska gå runt utan att man ska behöva tömma sparkontot.
 
Men framför allt så kommer jag känna mig rätt värdelös om jag inte får jobbet. Visst fins det fler jobb där ute. Men inte det perfekta jobbet som jag faktiskt har erfarenhet av (inte så lätt när man gick ut skolan för ett år sen). Som dessutom ligger i samma stad som där man bor. Sist jobbade jag i Gävle. Vill inte, kan inte bo 30mil ifrån min älskling igen!
POSTAT 2008-01-28 18:02:26

Detta är bestämt

I början kändes det som om man inte kunde bestämma sig för nåt! Allt var bara ett virr varv av olika idéer och jag förstod typ inget. Att man själv aldrig har varit på ett bröllop gjorde ju inte saken lättare!
 
Men datumet var inte så svårt när det kom till saken. Egentligen är det bara att välja ett. Det blev den 18 juli. Inte utav någon speciell anledning. Förutom att det kändes lite skoj med att det e fullmåne då!
 
Temat är oxå bestämt. Svart-vitt ska det vara. Och efter att jag redan har börjat shoppa runt för lite coola dekorationer så visar det sig att det kommer nog bli en hel del hjärtan oxå.
 
Så här långt har vi kommit än så länge...
POSTAT 2008-01-28 17:54:01

Hur det hela börja...

Jaha...
Då ska man gifta sig då. Känns nästan som igår när jag och Stefan blev ihop. Så brukar man ju säga. Men ska sanningen fram är det inte så länge sen vi faktiskt blev ihop. Den 28 april 2007 var det. Töntigt nog blev vi ihop pga ett litet brev jag hade skrivit till honom under dagen som jag sedan gav han på vägen från en fest till krogen. Det var lite som på mellanstadiet där man hade skrivit på en lapp: "Jag tycker om dig, vill du vara ihop med mig?" *fniss*
 
Redan 3 månader senare frågade han mig den stora fråga. Det var den 8 aug och vi var på medeltidsveckan för första gången. Jag hade inte duschat på några dagar, var lite onykter och dödstrött. Gick in i tältet för att sova och en liten stund efter kommer han insmygande och vill gosa. Där ligger man och håller på att somna på en dåligt uppblåst luftmadrass och frågar han mig om jag vill förlova mig med honom. Lite yrvaken frågar jag om han verkligen menar det och han svarar Ja. Det gör jag med :) Var på han säger snabbt: Du vet väl att jag tycker att man ska gifta sig inom ett år när man har förlovat sig? Vill du fortfarande förlova dig med mig? Svaret kan man ju lätt gissa sig till!
 
Det tog ett tag men strax innan jul lyckades vi bestämma ett datum. Och den glada nyheten om datumet delade vi ut på julen för våra familjer!
 
Så det nya året har börjat med planer, planer och mera planer! Det är nästan så att man lever för att få komma hem för att surfa mera om bröllop! Tror att Stefan börjar tröttna på mig snart :P Tur som har man en mamma och en syster som tycker det är hur kul som helst att jag ska ha ett riktigt bröllop! Själva hade de mini borgliga bröllop. Borgligt ska vårt oxå vara. Men lite mer än 3 min vill jag att det ska vara...
 
 
Vi i kärleksporten i Visby. Senare på kvällen kom den stora frågan :)
FÖRSTA SIDAN   < 13 14