BröllopsGuiden

Tindranu

« Januari 2020 »
TI ON TO FR
30 31 1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31 1 2

POSTAT 2008-08-20 09:03:47

Nu har jag samlat ihop mig...

Vårt bröllop


Historien börjar ju egentligen ända sen Peter frågade min mamma om han möjligtvis skulle kunna få fria till hennes dotter en dag… men, det har jag ju berättat innan.

Så nu får historien bli sen i fredags, sista dagen innan vi skulle bli man och hustru.
Alla våra arbetsmyror kom tidigt på morgonen..vädret var grått men inte en droppe regn, blåste en svag bris, blev bättre  ju längre dagen gick men, grått!
Folk satt ute och åt alla måltider, potatis och rotfrukter skalades ute, partytält för nattliga aktiviteter åkte upp, logen pyntades klart, fläskfilén grillades nästan färdig o rullades i folie…
Tårtorna som vi bakat bottnar på dagen innan, las ihop med de smarriga mousserna vi gjort.

Dekorerades sen med vit sugarpaste och röda rosor och några blå förgätmigej med silverkulor.

Folk överallt, lite lätt kaos kändes ibland, men – alla hade ett uppdrag, det var händer överallt…Konstig känsla, alla är där för oss…

 

Blev tillsagd o gå o lägga mig runt halv 11, min blivande blev plötsligt nån sur gammal pappa-typ.. haha.. men, ok, jag förstår att han verligen ville va rädd om mig och sova behövde jag ju.


Lördag morgon, 16 aug, vår bröllopsdag.
Vaknade kl kvart i fem, låg och mös en stund. Gick upp, åt frukost, duschade. Brände två skivor som jag förberett men som inte blivit gjort. Sydde på mitt strumpeband som var för stort så jag tappade det hela tiden. Tog på mig korsett och trosor och strumpor, packade ner det som skulle med till frissan.

Peter körde mig in, så kvart i 7 kom min älskade frisör, Pernilla. Vi satte igång på en gång.

Det var tupering på hög nivå.. jösses, kände mig som Einstens frilla mer än en gång!

Min tärna Annette kom och hon fick i uppdrag att klä min mormors brudkrona med rosa ljungkvistar, för att sen placera den mitt framför oss på vårt honnörsbord.
Strumpebandet kasade återigen ner och av benet så det fick bli plan B med säkerhetsnålar.

Sen kom min fotograf Caroline och tog lite bilder, hon skulle va med hela dagen utan då vår officiella fotograf tog bilder.

Patrik,proffsfotografen, dök upp strax innan jag var klar, och tog lite bilder han också, innan jag fick åka med honom hem.

Kvart i elva var jag hemma, precis som vi bestämt. Peter var så fin!! Kom gående där nerför den välkrattade gången från huset. Sån känsla att se varann så där uppklädda…

Vi åkte direkt ut i skogen med Patrik, fotografen.
Ända sen vi bestämde oss för att gifta oss har jag sagt vi ska ta foton i skogen, på vackra gröna mosskullar… jag hade röda gummistövlar på, och två träpallar med oss in i skogen.
Det tog tid!! Men det klart, han är proffs, så det var blixtar o paraplyer osv.. Min syster som brukar jobba med honom fick bli assistent, o hålla paraplyet som blixten ska vara bakom.

Mycket skratt och massa galna foton, jag med stöveln i knät på Peter som fick knyta mina snören.. På väg in/ut i skogen med låtsas-trillningar, med våra älskade hundar uppställda bredvid oss… Sittandes på stolarna skrikandes rätt in i kameran… Jag LÄNGTAR efter att få se de där bilderna!!!

 

Hem för varm och god lunch. Fick handdukar runt omkring mig så jag inte skulle spilla, Peter likadant. En granne stannade med en stor orkidé i kruka. Gulligt!!

Kvart i två var vi klara att åka till kyrkan, precis enligt planen.

Vi körde själva, i vår egna Volvo, som för dagen var pyntad med blågula band och björkris.

Enkelt men fint! Skönt o få va själva en stund…

Framme vid kyrkan ca halv 3. Många gäster var redan där. Vi smet in i församlingshemmet, med tärnan o hennes barn, Olivia och Linus kom också med bestman Jan. Kände mig lugn, blev bara så oerhört rörd när några av de vi umgås mycket med klev ur en bil. Mannen som är 78 år klär inte upp sig särskilt ofta, men han kom i en ursnygg ljusbrun kostym… jösses, han hade inte ens kostym på sin frus 75års dag förra året… De är också vigda i Vireda Kyrka…

Såg några andra vänner, men kände mig så himla cool!!

 

Så kom prästen och hämtade oss, gick tillsammans över vägen och grusgången fram till dörrarna, Olivia höll moster hårt i handen.
Fick stå och vänta lite i vapenrummet, då kom de sista gästerna, vänner från Skåne och min extrason från Texas! De hade haft ett äventyr med GPS, kört på traktorvägar o haft sig, men vilken tur att de hann i tid!
Kantorn började spela, dörren öppnades och jag hann säga till Peter, shit, va kameror!! Gick in, blev rörd varje gång jag såg nån jag inte sett på länge, Olivia trampar mig på släpet en gång, men jag bara skrattar och ler. Vilken känsla!!
Alla är där, bara för oss, ser min syster svälja och bli så rörd så jag måste vända bort blicken…

Stannar till vid en förvånad mamma och plockar ur en ros ur min brudbukett som jag ger henne och klappar henne på kinden. Sen går vi uppför trapporna och ställer oss och hör första psalmen. Efter det kommer mina andra extrabarn, Petra och Tobias fram och spelar tillsammans med kantorn. Petra på trumpet, Tobias cello och låten jag bett dem spela är Everything I do av Bryan Adams. Ser ut över alla i publiken, de ler, några har tårar i ögonen, det är så vackert!!

 

Vigselakten är enkel, med bara våra tilltalsnamn, och vi ger våra löften som vi ska, utan att staka oss eller säga fel. Men med rörda tårar i ögonvrårna och stora leenden på våra läppar…

Prästen är underbar och när han förklarar oss man och hustru vänder han sig till folket och undrar om ett sånt här tyst firande är allt de kan komma på!! Alla börjar jubla och applådera och prästen Anders ler så nöjt, så nöjt…

Så kommer vår solist Karin och sjunger Av Längtan Till Dig, av Åsa Jinder. Nu börjar den stora showen på riktigt… Vi har ju fyra näbbar, Benjamin och Johannes, de är 10 och 7, de är så coola som bara den. Sitter lugnt i trappan.
Linus 4 på andra sidan av trappan har myror i brallan… som alla barn. Olivia 5½ sitter bredvid honom och en stund pillar han på hennes paljetter på klänningen, vilket hon inte gillar riktigt.. sen går det över till att kolla sina nya skor…o hennes skor… o det såg nästan ut som om han kollade upp under kjolen en vända också…! Ser hur hans mamma i första bänkraden fnissar lite. Sen tycker han nog det börjar bli väl långtråkigt så då lägger han sig ner i trappan… Funkar alldeles utmärkt, ligger där o kollar upp i taket o vänder sig sen på sidan och tar händerna under kinden för o få kudde.
Vi klarar oss inte från att skratta! Det ser så himla roligt ut… Peters systerdotter Julia sjunger med i låten, överröstar allt med sina gurglingar och rop… Det är liv i föreställningen, det gillar vi!!

Lite mer vigselakt och prästen berättar en superbra historia, om den perfekta mannen som en kvinna önskar sig av en ande hon just fått ut ur en flaska. Han kunde inte göra hennes första önskning, hon önskade sig fred i mellanöstern, då fick hon en önskan till, o då önskade hon sig en perfekt man, som gjorde allt perfekt osv… då ber anden henne o ta fram kartan över mellanöstern igen… Många leenden och tänkvärda ord, alla gillade honom skarpt!

Sen en ny psalm och så är det återigen dags för solisten Karin, denna gången blir det
A Wonderful World som Louis Armstrong brukar sjunga.
Så vackert… ser att många i publiken sväljer och torkar tårar.

Prästen säger ytterligare några ord och vår kantor reser sig sen upp och spelar på sin fiol. Det blir Gånglåt från Äppelbo, en glad och positiv melodi.

Vi går ner från trappan och fram till Peters mamma, min svärmor, och nu är det hon som får en blomma ur min brudbukett. Sen följer vi spelemannen ut ur kyrkan, vi smiter in bakom dörren och vårt följe ställer sig i vägen så gästerna måste gå ut. Sist ut är vi, och nu kan vi anteckna NOGA:
Strålande SOL, knallblå himmel, 26 grader…
Vad säger ni? Hade jag inte beställt det där?? Ok då, jag sa 30 grader, men 26 var helt OK!!

Utanför blir det kastning av solrosfrön, och ett kramkalas. Vi koncentrerar oss på de gäster vi vet inte ska med hem, så många det var!! Ingvar o Eva, han med kostymen jag berättade om tidigare o hans fru, har ju tackat nej till att följa med hem, så vi har förberett en korg till dem, med mat som är till festen och vi gjorde en specialtårta till dem också. De var så glada för det!

Jag hade köpt en liten extrabukett, så när vi går över vägen för att komma till hästskjutsen, då kallar jag till mig alla singlar och giftassugna tjejer, vänder mig om och kastar buketten. Min svägerska Eva, gammal fotbollsmålvakt, tvekar inte. Med gamla takter är hon högst upp, och armbågar sig fram, jag gratulerar henne o säger till brorsan att *nu är det kört brorsan!!*

 

Hästskjutsen är klar, med mormor, dotter och barnbarn häst förspända. Lilla fölet är bara tre månader, men det går galant!! Olivia och Linus får åka med oss till bilen. Så mysigt att åka häst och vagn, det känns så gammeldags och fint.

Min ena lösögonfrans är på väg av, men jag mecklar till det i bilen. Återigen får vi en stund för oss själva i bilen till Lekerydskiosken. Det är skönt o få va i lugn och ro en stund. Vi skrattar och pratar hela vägen, så många bilder som snurrar i huvudet.. *O såg du det? eller såg du hur förvånade alla blev när prästen ville de skulle jubla?* osv…

Mysigt.. kunde inte ta ögonen från varann…

 

Lekerydskiosken. Jodå, det var folk som stod där i glasskön och väntade på oss…. *LER* och det var nog den godaste glassen jag ätit på evigheter!! Det var ju varmt, inne i kyrkan hade jag problem med tårar och svett som rann i ansiktet, det behövdes svalka!! Så glassen satt perfekt!

Tog en colalight med! Inget spill, trots avsaknad av Barbapappadräkt….!

 

Ny hästfärd. Samma hästar, nu ca en km hemifrån. Benjamin o Johannes ska få åka med sista biten, och vi fotar oss ihop med dem, på grannens stallbacke. Sen bär det iväg, och det är så gott… vi bara njuter!! Solen värmer, himlen är blå, vi är gifta med varann!!

Hemma på vår ladugårdsbacke står alla våra vänner och väntar! Så fina de är!!

Det är minsann inte bara jag och Peter som strålar av lycka!!

 

Min lillebror Jörgen håller tal och bjuder till brudskål. Han och min syster kommer ner med våra champagneglas, men – det där är ju inte de… blir helt ställd.. jag har inte ens i min vildaste fantasi kunnat önska mig Evfa Attlings kristallglas med Amor Vincit Omnia-ringar runt foten… Inser att de kommer med såna glas, inte de jag ställt fram… blir så paff!! Det var en gåva från mina syskon med familjer. Helt otroligt!! Tydligen har jag sagt någon gång att de glasen var för fina och dyra för att ens tänka på till brorsans tjej, så när de pratat om vad jag önskat mig visste hon allt.. fast vi inte önskat oss nåt!! De ska vi ha varje årsdag, och festtillfälle när vi vill minnas vårt bröllop!!

Jörgen håller tal, vi skålar och sen får vi gå in på logen under en tunnel av räfsor, liar, krattor mm. Precis som i gamla tider….

 

Nytt kramkalas. Alla gäster går in och ställer sig på sina platser, vi kramar nog alla och sen får vi också sätta oss. Första strulet, det har blivit strömavbrott några gånger så maten dröjer… men vi kör igång med talen istället. Folk har ätit rikligt med stubbar till förrätt så det är ingen panik någonstans. Vilka tal.. först ställer sig min lilla mamma upp. Så modig hon är! Hon hälsar Peter välkommen till familjen, och utbringar en skål.
Sen kommer de på rad, mina söta väninnor från Skåne. Jag är rörd till tårar mer än en gång, och när Anette F.s dotter Amelie går o sätter på stereon, spelar tyst Sinead O´Conners låt Nothing Compares To You, och sjunger så oerhört vackert till, då rinner tårarna. Anette F och jag som alltid sjöng den i min gamla fiat…*ler mellan tårarna*

Flera gånger slår det mig hur mycket kärlek det är i vår loge…

Sen ställer sig min *son* upp, min väninnas son från Texas. Han är 15år, har kommit dit med mormor som också är min väninna, och har själv skrivit ett tal till mig, *my second swedish mum*.

Får hålla hårt i Peter för att inte börja stortjuta… va modigt av honom, hålla tal inför över 100 personer! Men han får mig att gråta, lillplutten!!!

 

Peter går på toa och plötsligt rusar alla män i lokalen fram och pussar på mig! Jösses… blir helt förstummad. Så går jag på toa och av alla tjut att döma ifrån logen så pussas det nog hej vilt på Peter då… skrattar.. Till o med två småtjejer hade varit framme o passat på! Modigt!!

När jag satt mig kommer vår ice-breaker.

Hon hade kört fel, så det blir kortare än tänkt, men så perfekt. Det är en tjej från Visingsö, som klär ut sig till en gammal dam, och hon är helt galen!! Tänk lite *stefan o krister-tant*...Hon kliver in där och får syn på Peter, och bara skriker, men PEEEEEEEEEETER!!!

Sen skojar hon om honom, kryper UNDER bordet för att komma honom nära o kramas lite, sätter sig i hans knä och pratar lite med mig osv…. Hon är för rolig!! Gästerna skrattar helt hysteriskt! Hon är inte fräck i munnen, men är otroligt duktig på att antyda saker…

Peter bara garvar tillslut, när han hämtat sig från chocken…

 

Maten är klar och nu är det gott med mat! Vi äter och jag blir lite orolig då både kött och min rotfruksmuffins är kalla. Blir nästan stel av panik.. men, det visar sig att det bara är jag som fått kall rotfrukt. Köttet har de kört kallt till alla, det är grillad fläskfilé o det funkar ju kallt, men de andra  har fått varma rotfrukter. Gott är det i alla fall.

Sen blir det tryffelchokladkaka med bailyspannacotta-hjärtan och det var supergott!

 

Borden splittras och vi behåller vårt honnörsbord på plats. Lite musik och vi dansar vår *brudvals* till Peter Cetera och Glory Of Love. Det blir sen dags för tårtan och svärmors hembakta småländska ostkaka. Mmmmm…va gott!
Tårtbordet blir så beundrat så…häftigt!!

Kaffe, avec och alla går runt, sitter o pratar i små grupper. Mycket trevligt!! Vi tar oss tid att prata med så många som möjligt….
Min bror drar igång grillning av korv, med förkläde, som jag sytt på en skylt, som det står ”bröd(er) med korv” på… Roligt!

Strax efter tolv smiter vi, Peters bror och bestman kör oss till vår bil, och Peter kör till hotellet i Nässjö där vi har en svit med bubbelpool. Vi får av oss alla kläder fort.. men.. hahaha, min frisyr tar EN timme o få bort alla nålar ur. Många skratt.. Vi har smugglat med oss en flaska champagne och när vi satt oss på sängen tar vi var sin klunk, tittar på varann och säger: Näää! Lägger oss ner men, det är ju faktiskt bröllopsnatten så vi anstränger oss lite fast vi är dödströtta!! (censur!)

 

Summering: En alldeles otroligt häftig dag!! Vi behöll vårt lugn hela tiden, men precis som jag förutspått så hade jag många rörda tårar… Men de hör till, de är jag!

Näbbarna var helt otroligt duktiga, vi skulle för allt hela världen aldrig vilja göra om bröllopet utan barn… De hör till livet!!

Gästerna var precis så imponerade och goa och trevliga som vi hade förväntat oss…

Vädret var perfekt!!

Jag och Peter tror att alla gäster hade trevligt, det är vad vi kände då och vad vi hört i efterskott. Alla pratar om att det varit rikligt med mat osv, inget som tog slut.
Inga olyckor, inga konstigheter.
Många pratade om hur vackra vi var… hur vi lös av glädje och kärlek, och det kan vi nog känna igen. Det var en speciell känsla!!

Lycka, glädje… värme från alla som var där… leenden som gick från hjärta till hjärta…

En alldeles perfekt dag, i kärlekens tecken… och det var VÅR BRÖLLOPSDAG!!