Vigselringen är en symbol för kärleken

Med sin ändlösa form binder alliansringen samman och förenar. Inget är så starkt förknippat med vigsel och bröllop som just vigselringen.Vid kyrklig vigsel är överlämnandet av ringen en del av vigselceremonin. De flesta som vigs borgerligt väljer också att bära ring. Ringen finns på fingret som en ständig påminnelse om kärlek och gemenskap.

Slät vigselring

I dag är den släta guldringen den vanligaste, men det har inte alltid varit så. I äldre tid hade ringarna ingen enhetlig form, utan de var ofta utformade med motiv av madonnor, handslag och med infattningar av stenar i hjärform. Den släta guldringen kom i samband med att kvinnan i början av 1800-talet började bära två ringar. Då etablerades seden att växla två släta guldringar vid förlovning och att brudgummen sedan ger bruden en (slät) guldring vid vigseln. Detta är ganska så unikt för Sverige.

Historien om ringen

Traditionen att bära vigselringar har sitt ursprung i romerskt rättsbruk, där ringen användes som en bekräftelse på ingångna avtal. I Svenska kyrkans vigselformulär av idag har ringen samma betydelse. Sedan 1500-talet bär vi förlovnings- och vigselringen på vänster hands ringfinger. Detta kommer troligen sig av att man under antiken i Egypten trodde att den s k kärleksvenen (vena amoris) gick direkt till hjärtat från fingertoppen på vänstra handens fjärde finger.
Efter 1930-talet introducerades nyheter som alliansringar med briljanter (slipad diamant) och ädla stenar på skenan, efter utländsk förebild. På åttiotalet blev de riktigt populära och är så fortfarande. Alliansringen har kommit för att stanna även i vårt land.