Månadens bröllopsbild December 1999
Foto Christer Appelgren
Foto Christer Appelgren
Navid Ghannad och Charlotte Wistedt (numera Ghannad) gifte sig
den 19 juni i Klosterkyrkan, Lund.
Bröllopsdagen:
Det finns ett ordspråk som lyder "Om det regnar i brudens slöja, så betyder det tur". Vi var emellertid väldigt tacksamma att vädergudarna ville annat den 19 juni 1999, för den dagen sken solen både på himlen och i våra hjärtan.
Bröllopet skulle vara klockan fyra på lördagseftermiddagen i Klosterkyrkan i Lund och tiden fram till dess var fylld av lite (eller t.o.m. mycket) nervös förväntan. Jag själv kunde dock ta det ganska lugnt och bara luta mig tillbaka, medan personalen på SKULT i Lund klädde mig till brud. Navid hade det lite stressigare på förmiddagen, men han kom i alla fall fram i tid, så att han kunde hämta upp mig för fotograferingen i Botaniska Trädgården på eftermiddagen.
Efter fotograferingen blev vi körda till Klosterkyrkan i en välbevarad, svart T-ford från 20-talet. Vår vigselpräst Liisa Björklund mötte i vapenhuset till kyrkan. Slutligen blev det äntligen dags för oss i brudföljet att träda in i kyrkan. Brudföljet bestod av våra två tärnor Magda (min bästa vän) & Cilla (min syster), marskalkarna Omid (Navids bror) & Michel (Navids bästa vän), brudnäbbarna Robin (min systerson) & Sebastian (Navids kusin). Vigselceremonin var vacker och vår vän Johanna sjöng "Älska mig för den jag är", så att inte ett öga var torrt i hela kyrkan.
När vigselceremonin i kyrkan var över, så var det dags för oss och alla våra 80 gäster att åka hem till Navids mamma i en inhyrd buss. Där skulle vi nämligen genomföra en traditionellt persisk vigselceremoni med en riktig mullah. Anledningen till detta är att Navids familj är från Iran och vi ville därför gifta oss både enligt svensk och persisk tradition. Den persiska vigseln var ett uppskattat inslag, speciellt bland de svenska gästerna som aldrig hade upplevt denna typ av ceremoni förut. Vi hade, i så stor utsträckning som möjligt, försökt att kombinera de två kulturerna med varandra under dagen.
Två vigselceremonier under en och samma dag kräver både mat och en ordentlig bröllopsfest. Vi begav oss därför till Grand Hotel i Lund där en helt underbar bröllopsmiddag väntade. Under middagen underhölls gästerna av både svenska snapsvisor och orientalisk magdans. Efter middagen och tårtan, så var det dags för en något tveksamt genomförd brudvals (vi var inte direkt Fred Astaire & Ginger Rogers, om man säger så). Vi och gästerna fortsatte dock att dansa och vid tvåsnåret på natten smet vi iväg till Star Hotel för vår bröllopsnatt med jordgubbar, choklad och champagne...
Vi vill framföra ett stort tack till alla er som deltog under vår stora dag!
Det finns ett ordspråk som lyder "Om det regnar i brudens slöja, så betyder det tur". Vi var emellertid väldigt tacksamma att vädergudarna ville annat den 19 juni 1999, för den dagen sken solen både på himlen och i våra hjärtan.
Bröllopet skulle vara klockan fyra på lördagseftermiddagen i Klosterkyrkan i Lund och tiden fram till dess var fylld av lite (eller t.o.m. mycket) nervös förväntan. Jag själv kunde dock ta det ganska lugnt och bara luta mig tillbaka, medan personalen på SKULT i Lund klädde mig till brud. Navid hade det lite stressigare på förmiddagen, men han kom i alla fall fram i tid, så att han kunde hämta upp mig för fotograferingen i Botaniska Trädgården på eftermiddagen.
Efter fotograferingen blev vi körda till Klosterkyrkan i en välbevarad, svart T-ford från 20-talet. Vår vigselpräst Liisa Björklund mötte i vapenhuset till kyrkan. Slutligen blev det äntligen dags för oss i brudföljet att träda in i kyrkan. Brudföljet bestod av våra två tärnor Magda (min bästa vän) & Cilla (min syster), marskalkarna Omid (Navids bror) & Michel (Navids bästa vän), brudnäbbarna Robin (min systerson) & Sebastian (Navids kusin). Vigselceremonin var vacker och vår vän Johanna sjöng "Älska mig för den jag är", så att inte ett öga var torrt i hela kyrkan.
När vigselceremonin i kyrkan var över, så var det dags för oss och alla våra 80 gäster att åka hem till Navids mamma i en inhyrd buss. Där skulle vi nämligen genomföra en traditionellt persisk vigselceremoni med en riktig mullah. Anledningen till detta är att Navids familj är från Iran och vi ville därför gifta oss både enligt svensk och persisk tradition. Den persiska vigseln var ett uppskattat inslag, speciellt bland de svenska gästerna som aldrig hade upplevt denna typ av ceremoni förut. Vi hade, i så stor utsträckning som möjligt, försökt att kombinera de två kulturerna med varandra under dagen.
Två vigselceremonier under en och samma dag kräver både mat och en ordentlig bröllopsfest. Vi begav oss därför till Grand Hotel i Lund där en helt underbar bröllopsmiddag väntade. Under middagen underhölls gästerna av både svenska snapsvisor och orientalisk magdans. Efter middagen och tårtan, så var det dags för en något tveksamt genomförd brudvals (vi var inte direkt Fred Astaire & Ginger Rogers, om man säger så). Vi och gästerna fortsatte dock att dansa och vid tvåsnåret på natten smet vi iväg till Star Hotel för vår bröllopsnatt med jordgubbar, choklad och champagne...
Vi vill framföra ett stort tack till alla er som deltog under vår stora dag!