Månadens bröllopsbild Maj 1998

Bröllopsdagen:
Vi gifte oss 31 december 1997 i Österhaninge Kyrka söder om Stockholm. Eftersom vi valt att ha ett bröllop i "liten" skala med bara familjen och de allra närmaste vännerna passade nyårsafton bra (dessutom friade Janne till mig på nyårsafton 1996). Vi gifte oss inte heller i svartvitt men tämligen uppklätt ändå. Själva ceremonin ägde rum kl. 16.00 följt av buffé hemma hos oss så alla gäster hade chansen att fira tolvslaget efter eget önskemål.

När dagen D väl infunnit sig blev vi kolugna efter några månader av total stress. Att organisera ett bröllop samtidigt som man är mammaledig med en 7-månaders liten tjej är inte att rekommendera. Som tur var fick jag mycket hjälp av Ann-Christine Hedberg på Bröllopskonsulten med det krävdes trots allt en hel del ringande. Nåväl, vid tiotiden tog jag taxi till I Vått & Torrt där jag skulle få håret och sminket fixat och de hade också gjort brudbuketten. Jag kopplade av fullständigt när jag satte mig i stolen för nu var det bara att åka på. Om något var glömt eller liknande fanns det inte mycket att göra. Det var härligt att sitta där och bli ompysslad och inte behöva bry sig. Janne och lilla Jessica skulle möta upp hos frisören för vidare transport till fotografen där vi skulle ta våra brudfoton.

Jag hade haft det betydligt lugnare än Janne som var hemma med Jessica. Hon skulle ju hinna sova och äta samtidigt som han skulle hinna fixa i ordning sig själv. Som tur var kom min pappa och hans fru och hjälpte till med alla förberedelser men Janne och Jessica blev trots allt lite sena. När en slutkörd Janne kom till frisören stirrade han rakt på mig genom skyltfönstret utan att känna igen mig först! Det var ganska härligt att se hans min när det gick upp för honom att det faktiskt var jag som stod där. Sminkningen var suveränt gjord och håret var också toppenfint. Vi åkte direkt vidare till Ateljé Uggla för fotografering. Där skulle vi bli hämtade av limousinen som skulle transportera oss resten av kvällen. När vi kom ut från fotografen hade det börjat regna….de säger ju att det är bra med regndroppar på brudparet men, men.

Dramat för dagen inträffade när vi satt oss tillrätta i limousinen och Janne frågade mig var buketten var någonstans….Jag trodde att jag skulle svimma! Det var en ganska speciell bukett som inte fick läggas ner så jag hade hängt den mellan två stolar i entrén hos fotografen och vi hade så mycket att bära på så jag hade inte ens märkt att den var borta..Chauffören sprang genast iväg för att se om fotografen var kvar. Jag blev jätteledsen men började förbereda mig på att gifta mig utan bukett….Men som tur var hade fotografen inte gått hem så chauffören kom med buketten i högsta hugg. Puh!

Sedan bar det av ut mot kyrkan. Lilla Jessica somnade och Janne och jag tittade på varandra och kände hur pirret steg i magen ju närmare vi kom. Nu var det dags! Jag kände en enorm kärlek till Janne just då. Väl framme i kyrkan fick vi sitta en stund i bilen för alla gäster hade inte tagit sig in i kyrkan ännu. Till slut kunde vi gå in (i ösregn skall tilläggas) och farmor fick ta över Jessica. Kyrkan var så enormt vacker upplyst. Det är en väldigt gammal och mycket enkel utsmyckad kyrka, men det var så vackert. Så var det dags. Bröllopsmarschen spelades och vi gick in. Vi hade bestämt att vi skulle gå långsamt men av någon underlig anledning går man fort i alla fall. Vi hade en jättebra kvinnlig präst och vi klarade av att säga det vi skulle och svara ja på rätt ställe. Efter ceremonin blev det lite fotografering i kyrkans ingång samt riskastning…lite överflödigt med tanke på att vi redan lyckats med Jessica…Vi åkte hem för att påbörja presentöppning och mat. Gästerna fick ett sånghäfte med sånger min pappa skrivit ihop dagen till ära. Vi åt, skålade, sjöng och lyssnade på tal. Det var en härligt avslappnad stämning.

Vid 8-tiden började gästerna bryta upp. Halv 9 gjorde vi oss i ordning och åkte till Grand Hotel där vi skulle tillbringa bröllopsnatten (alla tre). Det var faktiskt riktigt skönt att att få komma dit och få krypa ur korsetten och slappna av igen. Vi tittade på varandra och undrade lite vad som hänt. Kyrkceremonin hade gått så fort så det kändes overkligt. Som tur har vi det hela på video så vi kan återuppleva det när vi vill!