Månadens bröllopsbild Maj 2004
Foto Mats Jonholt
Vi spenderade natten innan bröllopet på olika ställen, eftersom vi inte skulle ses innan det var dags för pappa att föra in mig i kyrkan.
På bröllopsdagen åkte jag mellan sminkning och hårfixning medan Petter spenderade tiden tillsammans med sina marsalkar i ett betydligt lugnare tempo. Jag och mina vänner åt lunch i bröllopssviten innan vi fick skjuts till kyrkan vid halv 3. Det där med att tappa aptiten pga nervositet var tydligen inget för mig. Hamburgertallriken var helt ren när jag var klar.När kyrkklockorna började ringa och pappa kramade min hand var det som att vrida på ett sprinklersystem. Tårarna rann under större delen av vigseln, men nu när jag tittar på bilderna ser jag att jag skrattar och ler nästan hela tiden, trots våta kinder. Vi sa "ja" på rätt ställen, ringen passade och tjejerna som sjöng "From this moment" och "Nu vaknar livet" gjorde det bättre än bäst. Alla närvarande rös under sångerna. Urvackert.
Ris, kramar, gratulationer, bil till fotografen medan gästerna åkte till festlokalen (Gävle Golfklubb) och sen mitt starkaste minne av hela dagen häst och vagn till festen.En stor, lurvig Ardenner drog oss genom kvällen i en underbar vagn, riggad med fackor. När vi kom upp mot lokalen kantades vägen av 100-tals marchaller i snön. Det var det vackraste jag har sett i mitt liv. Snacka om prinsessa för en dag... När vi klev ur vagnen ställde 12 killar upp sig i sabelvakt, fast med golfklubbor istället för svärd. Den gick vi igenom till crecendot av "Pomp and circumstance". En jätterolig överraskning för oss.
Festen var vansinnigt rolig med jättebra tal. Inte för sentimentalt, utan mycket humor och skratt. Maten var suverän och underhållningen ännu bättre.Min och Petters stora stund kom vid brudvalsen då det var vår tur att stå för överraskningen. Vi hade tagit danslektioner där vi lärt oss en koreograferad "Fred Astaire & Ginger Rodgers"-dans till "Strangers in the night". Mamma har ännu inte hämtat sig från chocken.
Kort sagt: den bästa dagen i vårt liv.Lina Petter