Månadens bröllopsbild Oktober 2000
Foto Bohms foto Dorotea
Foto Bohms foto Dorotea
Lena och Ran gifte sig i Dorotea kyrka på millennium-natten.
Bröllopsdagen:
Nyårsafton 1998 föll Ran på knä och friade inför ögonen på våra gäster. Efter 9 år som sambos och 7 år som förlovade svarade jag med glädje Ja! Datum var det inget problem med att välja. Skulle jag gifta mig, då skulle det ske med pompa och ståt, och vad kunde vara mer mäktigt än att gifta sig på självaste millennium-natten!
Dorotea, vår hemby firade 200 år 1999, så vårat midnattsbröllop blev även avslutning av detta firande. Svårare blev det däremot att hitta de bröllopskläder som jag såg i mina "drömmar".Tack och lov hittade jag en sömmerska som genast var med på noterna, det var klart att vi skulle ha något extra storslaget. Sagt och gjort, tillsammans skapade vi en bild av hur kläderna skulle se ut, Kristina (sömmerskan) fick fria händer att hitta tyg och gav liv till de mest utsökta bröllopskläder som vi någonsin skådat, både till oss och till våra barn!
Så kom då bröllopsdagen, (jag har inget minne av hur vi firade den julen) och vi börjar med att försova oss…men vi fick vackert ligga kvar i sängen, för min syster kom med champagne-frukost till oss.Sedan bar det iväg till frissan,min vän Anna som dessutom skulle vara tärna, för sminkning och frisering inför fotograferingen som var bokad till kl. 14.00.Det var den senaste tiden vi kunde ta, för sedan skulle fotografen bort. En timme försenade var vi plats, och då var mitt hår inte klart, men vad gör man?
Sedan började den stora väntan, ceremonin skulle nämligen inte börja förrän kl. 23.15. Först ville vi säga Ja exakt sekunden efter tolvslaget, men eftersom det var ett sådant speciellt nyår så var det sagt att Sveriges alla kyrkklockor skulle ringa i 15 minuter.Därför beslöt vi att det sista vi gjorde årtusendet 1900 var att gifta oss för att kunna gå in i det nya som äkta makar.
Vid 21.00 tiden begav jag mig till frisörsalongen igen för att bättra på smink och göra klart frisyren. Ran var hemma och fixade till barnen med hjälp av min syster. Kl. 23.00 kom Ran och vår chaufför, PerErik (tillika bestman) ner för att hämta oss. Det var minus 30 grader och absolut stjärnklart ute, finns inga ord som kan beskriva den känslan över hur perfekt allting kändes!! Det enda som stressade mig nu var om barnen överhuvudtaget skulle gå in i kyrkan när dom såg alla människorna,(120 stycken inbjudna gäster, dessutom var det annonserat för allmänheten) och om dom skulle hålla sig vakna.
Men jag oroade mig i onödan, allt blev så perfekt som man bara drömt om! Med endast levande ljus i hela kyrkan, våra bästa vänner som bestman och tärna, våra familjer och alla vänner, och så varann… Ran sjöng akapella för mig, " Så skimrande var aldrig havet", (behöver jag tala om hur mycket jag rös när han gjorde det?) och när allt var klart och vi vände oss om spelade och sjöng vår kantor "Happy New Year". Jag önskar att jag kunde ha kvar den känslan i en burk och öppna den när vardagen blir "för grå". Till utgångsmarsch hade vi Dorotea kyrkas klockor som ringde in det nya milleniumet, och när vi kom ut på kyrktrappen exploderade hela himlen i allsköns fyrverkerier!
Efter en brudskål i champagne blev vi bortförda för att avnjuta vår bröllopsnatt i en liten stuga med sprakande brasa, levande ljus, ostbricka och ännu mer champagne.
Nästa dag skulle vi bli väckta och hämtade av våra värdar för dagen (dvs, Anna och PerErik),men gissa vad, nu var det dom som hade försovit sig!!. Raskt hem för att börja den stora förvandlingen igen, nu skulle det bli bröllopsfest!!
Först var jag lite bekymrad över hur vi skulle lösa det här med festen, men det blev den absolut bästa lösningen man kan tänka sig. Bröllop ena dagen och festen den andra. Allt det "nervösa" var ju avklarat, nu skulle vi bara roa oss och njuta av att få fira detta stora tillsammans med nära och kära. Och firade gjorde vi, ända till kl.07.00 nästa morgon!!
Många har de vänner varit som tackat oss för att vi gjorde deras millenniumfirande så speciellt och lyckat. Men ett lika stort tack är vi skyldiga till alla som ville vara med och fira detta med oss!!
Nyårsafton 1998 föll Ran på knä och friade inför ögonen på våra gäster. Efter 9 år som sambos och 7 år som förlovade svarade jag med glädje Ja! Datum var det inget problem med att välja. Skulle jag gifta mig, då skulle det ske med pompa och ståt, och vad kunde vara mer mäktigt än att gifta sig på självaste millennium-natten!
Dorotea, vår hemby firade 200 år 1999, så vårat midnattsbröllop blev även avslutning av detta firande. Svårare blev det däremot att hitta de bröllopskläder som jag såg i mina "drömmar".Tack och lov hittade jag en sömmerska som genast var med på noterna, det var klart att vi skulle ha något extra storslaget. Sagt och gjort, tillsammans skapade vi en bild av hur kläderna skulle se ut, Kristina (sömmerskan) fick fria händer att hitta tyg och gav liv till de mest utsökta bröllopskläder som vi någonsin skådat, både till oss och till våra barn!
Så kom då bröllopsdagen, (jag har inget minne av hur vi firade den julen) och vi börjar med att försova oss…men vi fick vackert ligga kvar i sängen, för min syster kom med champagne-frukost till oss.Sedan bar det iväg till frissan,min vän Anna som dessutom skulle vara tärna, för sminkning och frisering inför fotograferingen som var bokad till kl. 14.00.Det var den senaste tiden vi kunde ta, för sedan skulle fotografen bort. En timme försenade var vi plats, och då var mitt hår inte klart, men vad gör man?
Sedan började den stora väntan, ceremonin skulle nämligen inte börja förrän kl. 23.15. Först ville vi säga Ja exakt sekunden efter tolvslaget, men eftersom det var ett sådant speciellt nyår så var det sagt att Sveriges alla kyrkklockor skulle ringa i 15 minuter.Därför beslöt vi att det sista vi gjorde årtusendet 1900 var att gifta oss för att kunna gå in i det nya som äkta makar.
Vid 21.00 tiden begav jag mig till frisörsalongen igen för att bättra på smink och göra klart frisyren. Ran var hemma och fixade till barnen med hjälp av min syster. Kl. 23.00 kom Ran och vår chaufför, PerErik (tillika bestman) ner för att hämta oss. Det var minus 30 grader och absolut stjärnklart ute, finns inga ord som kan beskriva den känslan över hur perfekt allting kändes!! Det enda som stressade mig nu var om barnen överhuvudtaget skulle gå in i kyrkan när dom såg alla människorna,(120 stycken inbjudna gäster, dessutom var det annonserat för allmänheten) och om dom skulle hålla sig vakna.
Men jag oroade mig i onödan, allt blev så perfekt som man bara drömt om! Med endast levande ljus i hela kyrkan, våra bästa vänner som bestman och tärna, våra familjer och alla vänner, och så varann… Ran sjöng akapella för mig, " Så skimrande var aldrig havet", (behöver jag tala om hur mycket jag rös när han gjorde det?) och när allt var klart och vi vände oss om spelade och sjöng vår kantor "Happy New Year". Jag önskar att jag kunde ha kvar den känslan i en burk och öppna den när vardagen blir "för grå". Till utgångsmarsch hade vi Dorotea kyrkas klockor som ringde in det nya milleniumet, och när vi kom ut på kyrktrappen exploderade hela himlen i allsköns fyrverkerier!
Efter en brudskål i champagne blev vi bortförda för att avnjuta vår bröllopsnatt i en liten stuga med sprakande brasa, levande ljus, ostbricka och ännu mer champagne.
Nästa dag skulle vi bli väckta och hämtade av våra värdar för dagen (dvs, Anna och PerErik),men gissa vad, nu var det dom som hade försovit sig!!. Raskt hem för att börja den stora förvandlingen igen, nu skulle det bli bröllopsfest!!
Först var jag lite bekymrad över hur vi skulle lösa det här med festen, men det blev den absolut bästa lösningen man kan tänka sig. Bröllop ena dagen och festen den andra. Allt det "nervösa" var ju avklarat, nu skulle vi bara roa oss och njuta av att få fira detta stora tillsammans med nära och kära. Och firade gjorde vi, ända till kl.07.00 nästa morgon!!
Många har de vänner varit som tackat oss för att vi gjorde deras millenniumfirande så speciellt och lyckat. Men ett lika stort tack är vi skyldiga till alla som ville vara med och fira detta med oss!!