Månadens bröllopsbild Oktober 2004

Foto Jonas Löfvendahl

Bröllopsdagen:

Åska och ösregn väckte oss morgonen den 3 juli 2004. Okej, vi visste att vi inte kunde påverka vädrets makter och det skulle säkerligen bli en oförglömlig dag ändå, med eller utan paraplyer i massor. Nu var ändå vädergudarna med oss denna dag för ca en timme före vår vigsel kl 15.00 så sprack himlen upp och solen sken som den inte hade gjort på många dagar, vilken glädje! Vi hade sovit ifrån varandra från fredagen och det var först i kyrkan vi skulle mötas för första gången denna dag. Pelle stod beredd med bestman Johan vid altaret.

Det var när vi anlände till kyrkan och fick se alla gäster utanför som jag fick en nervös pirrning i magen. Vi lurade en bit bort för att alla skulle gå in i kyrkan innan jag kom ut ur bilen. Sen mötte jag upp mitt brudfölje som bestod av pappa, syster brudtärna, dotter isabella samt hennes två kusiner Jennifer och Josefine som brudnäbbar alldeles innan ingången. Först gick brudtärnan o brudnäbbarna in och sedan var det dags för oss. Jag hade sagt till pappa att ta lugna steg, men såhär efteråt tror jag bestämt att det var jag som förde honom och inte tvärtom, vi hann gå halvvägs in i kyrkan innan kantorn kom igång att spela, och det var en lättnad när inmarschmusiken drog igång vill jag säga. Då såg jag mot Pelle och han stod därframme så fin och ståtlig som jag aldrig sett honom förr, vi tittade varandra djupt in i ögonen (kliché, jag vet) och blickarna sa mer än ord, NU gör vi det! Vi kysstes lite när vi kom fram och prästen började tala.

Två psalmer, en vigselakt och två otroligt vackra solosånger senare så var vi man och hustru. Det var så otroligt stämningsfullt i hela kyrkan. Vår dotter Isabella som då var 1 år och nio månader hade dock lite spring i benen och kunde inte riktigt sitta stilla, men det var bara charmigt och uppskattat av både gäster, oss själva och prästen. Utanför kyrkan fick vi kramas med alla som ville lyckönska oss och sedan bar det iväg för att ta bilder medan de 95 gästerna drog till festplatsen som var en båthamnslokal precis vid vattnet. Bilderna togs smärtfritt och vi trodde aldrig vi skulle kunna le så avslappnat så länge men det var säkert stunden som avgjorde det. När vi sedan efter en båtfärd kom till festplatsen blev det champagne och ytterligare fotningar på släkter mm. Kvällen var omtumlande med såå fina tal och sånger och andra påhitt att vi inte hade ord för det. Pelle höll ett fantastiskt tal till mig som jag tror ingen kommer glömma och allra minst jag, det slutade med att alla satt och grät glädjetårar och det var så väldigt nära mellan skratt och glädjetårar denna dag så det hann glänsa till i våra ögon många gånger under kvällens lopp...vilken upplevelse!

Strax innan tolv hann vi komma igång med bröllopsvalsen, sedan snabbt lite bröllopstårta och sen var det ett hejdundrande liv på dansgolvet. ALLA dansade sig svettiga till det inhyrda coverbandet och ALLA var bara så glada och lyckliga, och ja, det var helt......helt fantastiskt!

Therese Pelle