Skrivet 04 maj 2008 16:39

---

Gör som jag. Håll ett tal själv (har också en pappa som inte är mycket för att hålla tal!)
Sedan hakade en del oanmälda talare på tåget! Skitsmart tyckte jag i allafall!
*thumbsup*

Skrivet 04 maj 2008 17:01

---

Oj då, vi har samma problem fast tvärsom, om du förstår vad jag menar :P . Vi vill inte på några som helst villkor ha några tal, och i min familj så vill både min mor och min ene bror hålla tal. Jag har förbjudit dem att göra det, för jag vet att det bara blir fruktansvärt pinsamt, både för oss som måste lyssna och för dem själva eftersom de kommer göra bort sig. Vi vill ha ett väldigt enkelt bröllop (knappt 20 gäster), och de (min bror och min mor) ska absolut göra det så fiiiiiiiint som möjligt.
Min mor kommer (om hon finge chansen) hålla ett tårfyllt tal om att hon nu mist sin enda dotter (jodå, det är så hon ser det, det var det hon sa när jag träffade min blivande make) osv., och brorsan kommer anknyta till sin kompis översten, hans gode vän greven von nånting och hans kamrat rättsrådet. Finns det något sätt att få dem att hålla tyst på?

Skrivet 05 maj 2008 10:47

---

gunilla:
Inte för att jag egentligen förstår varför du inte vill att din mor ska hålla ett fint tal så är väl lösningen på problemet inte så svårt. Det är väl bara att säga till dem att du inte vill ha några tårfylda pinsamheter. Och om de nu måste säga nåt så får det vara max 30sek eller typ "Skål för brudparet".

Skrivet 05 maj 2008 11:33

---

Jag tror att även folk som i vanliga fall inte är några talare faktiskt tar sig i kragen då det är bröllop och åtminstånde säger nåt :-)
Du kan väl fråga någon av dina föräldrar att säga nåt så gör de nog det även om de inte tänkt de från början. Lycka till!! Hoppas det blir åtminstånde något fint tal till dig!!
Kram

Skrivet 05 maj 2008 14:06

---

Om du talar om hur du känner för din mamma så kanske hon "rycker ut" på ett eller annat sätt! Håller ett vackert, tårdypande tal själv, eller påverkar någon annan...

Skrivet 05 maj 2008 14:13

---

Marfa, som utomstående är det inte alldeles enkelt att begripa varför jag inte vill att min mor håller tal, men som invigd är det solklart. Min mor är den mest falska människa som finns. Inget av det hon troligen skulle säga i ett tal på vårt bröllop skulle vara sant (vi som känner henne vet vad hon går för), och falskhet och lögner är inget som jag respekterar. Min mor och min ene bror är inbjudna som gäster (alltså inte delaktiga i bröllopet på något annat vis) enbart för att jag hoppas på att de den dagen kan uppföra sig som folk.
Lätt fixat att de inte håller tal? Jo, det skulle man kunna hoppas. Men varken min mor eller min bror låter sig hindras av något så enkelt som ett löfte om att inte hålla tal. De vill glänsa till vilket pris som helst, även om det innebär att de trampar på andra (något som de bevisat gång efter annan).
Jag gör mitt bästa för att minimera kontakten med morsan och brorsan, fastän jag naturligtvis sörjer att vi inte har något gott förhållande. Jag är istället innerligt tacksam över att jag nu fått en familj som tycker om mig för den jag är (vilket min sambos familj gör) istället för att ständigt nervärdera mig och tala om hur dum jag är.
Marfa, jag hoppas att du inte tar illa upp, varken över det jag skrev nu eller det jag skrev förut. Jag pekar bara på, att ens problem kan vara så olika: den ene av oss är orolig över att ingen kommer hålla tal, den andre är nervös över att någon kommer göra det.
Jag hoppas att ditt bröllop blir precis så som du och din blivande make vill ha det, med massor av roliga, rörande och vänliga tal. Själv blir jag bara illa berörd om någon ger mig detsamma.

Skrivet 05 maj 2008 14:46

---

Vi hade inte ett enda tal. Inget vi bett om utan det blev bara så. Och vi hade det jättetrevligt iallafall.

Skrivet 05 maj 2008 15:43

---

Jag inser ju att vi alla har olika preferenser.
Och Gunilla nu förstår jag verkligen varför du inte vill ha tal. Jag hoppas verkligen att om de inte håller sig från tal så är den någon som står på sig och ber dem hålla tyst. Man trodde ju verkligen att vuxna människor kunde bete sig som folk, åtminstonde på bröllop, men efter att ha läst flera beskrivningar av folks bröllopsdagar inser man nu att nästan alla verkar ha någon i släkten som verkligen inte vet när man ska hålla skäften.

Skrivet 05 maj 2008 18:08

---

marfa: Jag har även en sådan människa i släkten som jag nu gör allt för att klura ur hur jag ska smita från att bjuda.. hmm..

Skrivet 06 maj 2008 09:18

---

marfa, tack för att du ser det från mitt perspektiv. Tack! Jag hoppas också, att de håller tyst och inte börjar säga nåt (är det nån som ska hålla tal så är det mina svärföräldrar eftersom de betalar middagen - men de kommer definitivt inte hålla tal!). Men jag pratade med restaurangen igår, och jag bad dem då ha en stekpanna i gjutjärn i närheten, för att snabbt och enkelt kunna lappa till den som dristar sig till att bryta sitt löfte :D . Jaja, tal eller inte, jag blir nog gift i alla fall. Säger som guben: det kvittar hur det går till, bara jag får gifta mig med den jag älskar.

Skrivet 07 maj 2008 21:21

---

Ni som vill ha tal och där med fixat en toastmaster: Vem har det varit? Någon släkting, kompis?
Tänkte att om jag satsar på en person och fråggar ut dem så kanske de har svårare att säga nej än att folk ska anmäla sig frivilligt till jobbet som toastmaster. Funderar på vem jag ska fråga. Eventellt så kanske min systers man... han har inget problem att prata inför folk... men vet inte om det är ett bra val...
Vem har ni/ska ni ha som toastmaster?

Skrivet 07 maj 2008 21:29

---

Vi har bett två vänner till mig, dom kommer att vara både värdpar och toastmaster/-madame. Känns jätteskönt att (såsmåningom) överlämna hela middagen och festen i deras händer och att slippa fundera på nåt sånt. Jag har själv varit värd/toastmadame på ett par bröllop och det är jättekul och hedrande, även om det är en hel del jobb också. Men det beror ju på hur mycket man vill att dom ska göra.