Är det någon mer än jag som har en s.k vän som inte glädjs för någon annans skull så länge hon själv inte är glad? Jag har en kompis som jag känt ca 8 år nu. Vi har alltid varit olika visserligen men vi har aldrig varit så långt ifrån varandra som nu... Det började när jag träffade min pojkvän för snart fyra år sedan, då blev jag tråkig. När vi förlovade oss blev jag ännu tråkigare och nu när vi berättat att vi ska gifta oss så är jag enligt henne ungefär världens tråkigaste människa. Visst kan man växa ifrån varandra och jag är ju inte lika road av att gå ut eller träffa killar. Om det bara var hennes åsikt hade jag kanske kunnat koppla bort henne men hon påverkar fler. Jag är inte sån att jag fördömmer henne för att hon är singel så varför ska jag bli dömd. Jag pratar knappt om bröllopet med henne för jag vill inte göra det till en grej. Vanligtvis är jag inte så känslig även om det sårar att hon inte kan vara glad för vår skull men nu under midsommarhelgen så blev jag öppet utfryst av henne och två andra och helt plötsligt så gick luften som ur mig. För att återgå till frågan: någon som känner igen sig? Någon som vill ge ett råd?
