Skrivet 04 maj 2007 17:03

---

Hej
Min blivande make är 10 år äldre än vad jag är och jag ser inte det som något problem. Ålder är siffror inget annat.
Lycka till med vad du än bestämmer dig för
/Anneli

Skrivet 04 maj 2007 17:06

---

Hejsan Anneli!
Tack vännen för ditt svar :)
Behöver lite extra stöd i detta nu när man ska gifta sig om 3 år i America och mamma inte håller med.

Mvh
/Linnea

Skrivet 04 maj 2007 17:14

---

Min pojkvän är 11 år äldre än mig och det ser inte vi som ett problem. Bara man vill samma saker i livet så går det nog bra. Jag fick däremot en dum kommentar av en vän när hon fick veta att han var så pass mycket äldre, hon sa: Täk på att han antagligen kommer dö långt före dig och då får du bli gammal ensam! hmm, jag är hellre lycklig med honom i 40 år än att leva utan honom.

Skrivet 04 maj 2007 17:42

---

Sirius

Jag har en mamma från helvetet, vet att det är svårt men skit i vad hon tycker. det är ditt liv som du ska leva. Hon har sitt liv som hon får ta hand om på egen hand. Du måste följa det ditt hjärta säger det inte vad din mamma tycker.
Jag tycker riktigt illa om min mamma periodvis och periodvis lite mindre illa om henne, jag tycker aldrig om henne helt.
Tycker att det är skitjobbigt att inte kunna dela min dag med henne som alla andra kan. Men det går inte för hon har så många åsikter om allt som jag vill med mitt liv och mitt bröllop är det hon är och petar i just nu. jag har sagt åt henne att hon är välkommen om hon kan låtsas vara normal den dagen men om hon kommer vara som hon alltid är får hon inte komma.
Så som sagt jag vet att det är svårt att inte bry sig om vad din mamma tycker men du måste.

Skrivet 04 maj 2007 18:01

---

Strabbe, Carina och Anneli... Tack för era svar :)
Jo Anneli... har också en mamma som är där ifrån, men börjar fundera om vi lever där nu... Om Tellus är helvetet.. Kan då säga att min mamma är djävulen själv men antar att det är så..
om två år flyttar jag till Amerika och han ska berätta lite mer för min om amerikanska bröllop ikväll så jag förbereder mig för bröllopet redan nu, planerar lite lungt för att stället jag ska gifta mig på är i Amerika så jag måste ha lite extra kåll på all.. på vilka jag vill bjuda, på vilka som kan komma och har lite svårare att komma för det kostar ju att flyga också... Så jag förbereder lite vänner och bekanta att om tre år så blir det bröllop i Amerika...
Den som får komma får gärna komma :)

Kram på er!
/Linnea

Skrivet 04 maj 2007 19:21

---

min sambo är 7 år äldre än mig. när jag först träffade honom (jag var väldigt ung) så var mina föräldrar absolut inte nöjda. nu, snart 7 år senare, är dom jätteglada för våran skull :-)
du bestämmer över ditt liv! känner DU att åldern inte spelar någon roll så gör den inte det.

lycka till tjejen!

Skrivet 04 maj 2007 19:24

---

ville bara tala om att min älskling är 9 år äldre än mig. det var mycket när jag som ej fyllda 18 "hittade" honom. däremot har jag min lyckost aldrig haft de problemen, mina föräldrar älskar honom och blev glada från första början....
therese

Skrivet 04 maj 2007 22:10

---

Min är 9 år äldre...man växer snart ikapp varann när man kommit upp i lite högre ålder...

Skrivet 05 maj 2007 12:19

---

Hej, en jobbarkompis till mig hade "en liten grej" med en kille. Hon var 28 och han var 19... det får en att tänka till! Det är bara siffror!!! Det finns folk som är 20 men beteer sig som 40 och tvärt om...
hoppas det går bra.

Skrivet 07 maj 2007 09:07

---

Jag tycker att alla över 18 är vuxna och vad spelar det sen för roll hur nära varandra i ålder man är?! Min blivande man och jag är väldigt jämngamla, men det är mest en slump. Man känner inom sig om det är rätt eller fel och även en 70-åring kan ju vara barnslig och omogen. Eller hur?!

Skrivet 07 maj 2007 10:40

---

Hej Linnea .Får jag fråga hur "gammal" du är innan jag svarar på din fråga ...../linda

Skrivet 07 maj 2007 14:25

---

Hejsan Linda!
Jag är 18 fyller 19 i Juni och kommer vara 22-23 när jag gifter mig...

Kram
/Linnea

Skrivet 07 maj 2007 15:44

---

Hej igen Linnea , jag tycker det är helt ok att han är så pass äldre än du , det skiljer 10 år på bosse o mej . Vi träffades när jag var 17 och det har funkat alldeles utmärkt .
Det är kanske så att Din mamma inte är så j*vlig egentligen, men är orolig för dej , hon känner kanske inte denne drömprinsen du har träffat och jag har full förståelse för din mamma isåfall . Det är ett stort steg för henne , att du flyttar och samtidigt ska gifta dej med någon hon inte känner ! Jag lovar dej isåfall att det är rädsla hon har för att se dej såras , hon har kanske mer erfarenhet än du , och för min del vet jag inte hur ni träffats och hur ni känner varandra eller hur länge ni känt varandra , och för din skull hoppas jag att han har goda intensioner mot dej och önskar dej lycka till i framtiden och hoppas att din mamma ändrar sitt tycke lite ...för din skull . berätta gärna hur det går /kram Linda

Skrivet 07 maj 2007 17:19

---

Hejsan Linda!
Jo har själv funderat lite på det, för att jag flyttar till America den 30 December 2009, och gifter mig i Juli 2011... datumet är ej satt men månaden och året.. så det blir bara dit och planera bröllop.. Jag var tvungen vid min 10'års dag att betee mig som en 20 åring.. och lyckades.. jag växte upp snabbast i familjen även om jag är yngst och alla vänder sig till mig när dom har beskymmer.. så.. jag förstår att det är oro hon känner.. Jo visst vill jag det :) vi håller redan på att planera lite, färger, klädsel, blommor, lokal och de pga avståndet...

kram
/Linnea

Skrivet 07 maj 2007 18:48

---

Hej!

Jag gifte mig med en amerikan när jag var 19 år gammal och han var 18 år äldre än mig........vi fick två pojkar tillsammans, som idag är 14 och 17 år. Tyvärr höll inte det äktenskapet längre än 8 år, men vem säger att det hade gjort det med någon som var lika gammal som jag?? Nej, åldern är nog inte det som har betydelse, utan personligheterna styr massor. Idag är jag tillsammans med en 6 år äldre man och vi gifter i augusti och har 2 barn tillsammans......men vem kan egentligen säga att vi kommer vara gifta livet ut?? Fast det är det som man verkligen vill, så vet man aldrig..

Skrivet 07 maj 2007 18:59

---

Jo du har rätt där.. man vet inte om man kommer vara gifta livet ut...
Jag kom på en sak att det inte är åldern som berättar hur vuxen du egentligen är, det är du hur du beter dig...
Konstigt nog så vänder sig alla till mig med sina beskymmer, ber mig om råd och frågat om jag kan hjälpa dom passa ungar och de... hmmm... Är 18 år men när jag var yngre - 15 år - så fick jag bo själv i en vecka då min mamma var bortrest...

Så.. ja.. säger det igen det som ni andra också sagt.. åldern är bara siffror ingen annat...

kram..
/Linnea

Ps: tack också passa på att tacka alla om svarat så länge Ds :)

Skrivet 14 maj 2007 20:59

---

hej linnea!
din mama borde vara ganska lugn. det är ju inte så att du ska gifta dig imorgon. eftersom ni siktar framåt, en ganska lång framförhållning, så kommer allt säkert lösa sig till slut. det är nog bra både för hennes och din skull att "skynda långsamt!" att först flytta och sen gifta sig. bundna till varandra för all evig evighet blir man ju faktiskt inte förrän man skaffar barn tillsammans, så ni har ju ångervecka om hon oroar sig. du kan flytta tillbaka ju!
hoppas iaf att du får det superroligt därborta. det är modigt av dig att ta detta stora steg, och du ska se att du kommer växa ännu mer. särskilt om du får bli lite omhändertagen också som omväxling! kram och stoooort lycka till med allt
therese

Skrivet 02 jul 2007 04:41

---

...gå efter hjärtat, bara ni är på samma nivå i livet och vill samma saker. vet inte hur gammal du är men ibland vet man bara. Min blivande man är 6 år YNGRE än mig, snacka om att många hade komentarer på detta. MEn vi vet att det är vi och det visste vi första gången vi såg varandra... så go!!!!

Skrivet 02 jul 2007 14:09

---

Hej Linnea,
Kanske går jag "mot strömmen" här, men jag tycker faktiskt att åldern har viss betydelse i detta fallet. En åldersskillnad på 23 år kan låta mycket, men om du t ex hade varit i 30 -årsåldern och din blivande make i i 50 -års åldern så hade åldersskillnaden "suddats ut" mer, för det är så det är; ju äldre den yngre personen blir, desto närmare flyttas åldrarna. Men du är 18 år, han är 41 år och har levt mer än dubbelt så länge som dig. Han har mer erfarenhet, mer upplevelser och kanske mer visdom av livet än vad du har, och jag tror att det är det som din mamma kanske också tänker på.

Jag känner inte till historien i ditt och din blivande makes förhållande, har din mamma träffat honom? Tänker ni bosätta er i USA, varför har ni lagt bröllopet tre år framåt i tiden, och träffas ni under denna tid? Hur länge har ni känt varandra?

Jag förälskade mig i en man i Australien, han var 10 år äldre än mig. Jag bodde kvar här i Sverige, han kom hit två gånger om året och vi var säkra på att det var han och jag. Jag åkte till honom och bodde där med honom i ett par månader och då insåg vi att det inte fungerade. Inte bara att vi var olika som personer (han hade helt andra intressen än jag, jag var 19 år, han var nästan 30), vi kom också från olika kulturer, talade inte samma språk, kände inte varandras familjer (anledningen till det var ju förstås avståndet mellan våra hemländer), men framförallt för att vi ville olika saker i livet. Vi avslutade vårt förhållande som vänner, och idag har vi fortfarande bra och nära kontakt. Jag tror att jag förälskade mig i honom för att han var annorlunda, det kändes exotiskt; tanken på att gifta mig och bo i ett annat land lockade, men även där kommer en vardag.

Mitt inlägg är bara baserat på det lilla du har berättat, och jag kan ha fel, men jag förstår din mamma faktiskt, även om jag kan tycka att det finns andra sätt att lägga fram sin oroan på!
Om din blivande make verkligen är "The One" så kanske du borde låta din mamma lära känna honom bättre och även hon inse att han är underbar?
Jag önskar dig lycka till!

Skrivet 03 jul 2007 21:35

---

Hej Linnea! Du skriver att din mamma tycker att du ska hitta någon som inte är lika underbar som han....??? Varför tycker hon det eller e det du som har uppfattat det så bara? Jag kan inte tänka mig att en mamma vill att ens dotter ska träffa någon som inte är underbar, snarare tvärt om. Jag kan nog hålla med i det som Jess skriver, det va mycket i det som jag själv skulle ha känt om jag var mamma till en dotter eller son i din situation. Ni är ju vuxna alla tre och jag tycker att ni borde träffas och prata igenom allt som har varit och kommer att bli. Hoppas att det löser sig till det bästa. Mvh Sandra