Tänk att det ska vara så svårt att få alla nöjda? Vi har fått läsa om både det ena och det andra här på sajten, topp-placeringen tar nog mamman som sydde brudklänningen efter eget tycke! Hos mig har det inte stormat lika mycket (än) men det känns en aning tungt ändå och jag fattar inte varför det ska behöva bli så?

I mitt fall är det min mamma och min syster som först var med på noterna till fullo. Vi skulle ha en mindre fest på annan ort för de närmaste i ett slott. Det skulle bli ganska dyrt men det fick kosta vad det kosta ville som mamma och pappa sa, bara det blev fint och jag var nöjd.

Sen tänkte vi till lite jag och min sambo och kände att så mycket pengar inte kändes rätt, speciellt som väldigt många som vi tycker om inte skulle kunna vara med. Skräcken var att det skulle bli som en vanlig julafton men med mig som en stor maräng mitt i alltihop. Så vi återgick till bygdegårdsplanerna här hemma och lät gästlistan svälla lite eftersom allt var mycket billigare än slottspaketet m övernattning för 40 pers. Nu är vi uppe i ca 40 pers från varje släkt samt ca 20 gemensamma vänner, totalt ca 100 st alltså. Roligt folk som vi inte träffat på länge och som det vore roligt att dela denna dag med.

Nu är mamma och syrran inte alls lika entusiastiska längre och det känns ledsamt. Innan var de glada och positiva till allt bröllopsprat, nu är de mer strama och kommer med alla möjliga negativa argument till det mesta. De tycker bygdegården är ful (det är den förvisso men det spelar mindre roll för oss), finns där ens utemöbler för folk som vill gå ut och svalka sig? Syrran tycker det är töntigt m fri grogg-bar till dansen - nuförtiden bjuder man bara på öl och vin + kaffe m avec säger hon! Samt att två musiker som spelar live under middagen/dansen är töntigt, nån som spelar cd-skivor räcker!!! Att jag gillar tanken på charmigt dragspel/fiol när vi anländer till festen fnyser hon åt.

Entusiasmen från deras sida är borta och det känns ledsamt. Varför bryr de sig inte om att känna efter vad som är viktigt för mig? Alla mina (våra) idéer är tydligen dåliga och de verkar vilja "rädda" mig från en "pinsam" tillställning?

Jag har sagt till mamma att jag fattar om de inte vill vara med och lägga pengar om det inte känns rätt för dem (de ska dela m sambons föräldrar, vi bidrar också). Då säger hon att det är klart att hon vill att jag ska få det som jag vill ha det, men som sagt jag känner ju att glädjen är inte riktigt där längre hos henne och det känns inte roligt om hon är besviken för att inte det blir det där "sagobröllopet" som vi var inne på tidigare...*suck*

Syrran verkar rädd att det ska kosta pengar (då det var tal om slottsövernattning även för hennes del var saken dock en annan). Hon har tydligen glömt att mamma och pappa betalade hela hennes bröllop (76 pers) själva för många år sedan...

Vaför blir det så här och vad gör man???