Hej,

Nu har jag och min sambo varit förlovade i över 10 år!! Vi vill båda inget hellre än att vara gifta! Få dela efternamn, ringar, bli kallad fru och inte sambo/flickvän och allt vad det innebär. Skulle vara underbart.

Finns olika orsaker till varför det inte har blivit av:

* Hans familj är mycket traditionell och troende = stora traditionella bröllop, vilket gör mig lite avskräckt, känner lite press.. I min familj är man sambo eller gifter sig i rådhuset.. Som dag och natt.

* Vi drar oss båda för att stå i centrum. Tanken på att ha en stor fest för bara oss gör mig svimfärdig.

* Min familj bor 40 mil bort. Jag är rädd att dom ska tycka det är jobbigt att ta sig hit till oss över en helg. Dom kommer inte ha råd att bo på hotell. Dom har hundar som dom inte har någon hundvakt åt. vi kan inte ha hundar hemma hos oss. Min bror har inte varit här på 10 år. Vi har väl ingen jättenära relation direkt, och sen hunden. Är rädd att bli sårad om dom inte vill eller kan komma.

* Våra familjer är så himla olika.. Kommer det bli trevligt eller stelt? 

Ja men varför inte bara gifta sig borgeligt tänker ni. Men min sambo vill inte det, hans mamma skulle bli ledsen om hon inte fick vara med. Han vill inte göra henne eller någon annan i sin familj ledsen.

Och trots alla orosmoment så drömmer jag om ett litet bröllop i vår trädgård tillsammans med våra familjer.. Ett enkelt bröllop där vi bjuder på grillat och tårta. Enkelt och avskalat.

Några tips eller tankar? Ingen kritik tack, detta är så känsligt för mig. Är så förbannat trött på att åren går och vi aldrig gifter oss.