Gjorde just en smärtsam insikt kring vilka effekter mitt bröllopsplanerande egentligen får. Min blivande berättade nyss hur ledsen framförallt min son blivit tidigare ikväll när han och vår dotter byggt ett höööögt torn av klossar. Innan jag hann slita mig här från datorn ("ska-bara-syndromet") så hade tornet rasat och tårarna gällde främst att mamma inte hade hunnit se mästerverket. "-Hon bara sitter ju vid datorn och håller på med bröllopet hela tiden!!!" hade han sagt...

Den kändes i hjärtat kan jag säga! Inser att jag måste ta och omfördela tiden en hel del. Meeeeeeeeeeeeen samtidigt är det ju bara 2 veckor kvar nu och massor ska tas beslut om och sedan göras!!!

Hur gör ni andra med er omgivning???