Då va det dags att tacka för mig o framför allt att tacka er, utan denna lilla fristad av drömmar, planering, oro, nervositet, lycka o massa annat så hade nog min närmsta krets varit less på mig nu ;) Men till er kan man alltid komma med tankar, åsikter o funderingar.... känns sorgligt på nåt konstigt sett fast man aldrig ses så blir man engagerad o brydd i hur det går för er andra. Jag önskar er all lyck till i livet o jag kommer säkert att dyka upp snart igen med bilder o dyligt. Kram Sandra