Första gången
Tänkte berätta en liten historia om hur vi träffades vi två.....
Jag, dvs Marie, hade full koll på vem Kristoffer var. Han arbetade som akutvaktmästare på Sahlgrenska och var titt som tätt uppe och hämtade eller lämnade patienter på avdelningen jag arbetade på. Jag tyckte han var söt och han stämde in på de "krav" som jag inbillat mig att min kille skulle ha. Man ack vad svår han var att få kontakt med!!!! Det hela löste sig dock genom en gemensam bekant, som också arbetade på Sahlgrenska... Jag hade berättat att jag tyckte om den där mörkhåriga, långa killen med den underbara rösten för honom och han sa då på skoj att han skulle introducera oss för varandra... Iallafall så trodde jag att han skoja!!
Så en söndags morgon när jag jobbade så stövlade vår gemensamma bekant in i rastrummet efter att jag käkat frukost... Jaha, då var vi här då! sa han och jag reagerade inte nämnvärt över ordvalet. Vi satte oss ner och han tog en kopp kaffe, efter en stund hördes steg utanför rastrummet och helt plöstligt stod han där.... Min helt egna vaktmästarflört!!! Jag trodde hjärtat skulle stanna i bröstet på mig, Gud va pinsamt det blev!
Men, men vi babblade på jag och vår gemensamma bekant.. Kristoffer inflikade några ord emellanåt, men han verkade inte särskilt intresserad eller glad över att vara där han var...
När sen grabbarna gick så fick jag lite smått panik.. Tänk om det inte skulle bli nåt mer än denna gång som jag fick träffat Kristoffer.. Så jag skickade ett sms till min bekant där jag talade om att han nu var tvungen att ordna upp så att jag och Kristoffer kunde träffas på tu man hand...
Senare på söndagskvällen ringde min mobil. Dolt nummer i displayen, men jag svarade ändå och tur var väl det för det var Kristoffer som ringde. Vi pratade lite fram och tillbaka om ingenting alls och den mest minnesbara kommentaren från det samtalet blev:
K: - Jaja, men du skall väl snart gå och lägga dig nu då?!
Jag tittade på min klocka och konstaterade att klockan var 18.30!!
M: - Jo, jag brukar ju gå och lägga mig efter Bolibompa!!
För att göra en lång historia kort så pratade vi nästa dag i telefon nästan HELA natten och dagen efter det så hade vi vår första riktiga date....
Efter ungefär 3 veckor så bodde Kristoffer i stort sett hemma hos mig och sedan dess så har vi inte sovit åtskilda en enda natt, förutom då han jobbat då förstås!!!