52 dagar kvar

Nu är det inte mycket tid kvar och nästintill ingenting kvar att planera/lösa inför stora dagen. Det var nog bra att vi började planeringen för 1 år sedan, för nu tar våra jobb all vår energi!

Men var är solen undrar jag?? Hade ju tänkt att få en härlig solbränna lagom till bröllopet men som det ser ut nu så blir det nog "kärringgrillen" eller sol på tub som får fixa det. Jag får väl avvakta några dagar till men sedan blir det knappt om tid. Jag har ju inget superduper pigment så det tar en stund att få upp en hyfsad bränna.

Det största som skall inköpas och som är kvar är underkläderna... Vi får väl se om man kan hitta något att chocka blivande maken med på bröllopsnatten.

Kramar från lilla My

Vigselringar

Var och tittade på våra vigselringar idag och de är sååå fina!! Både jag och Kristoffer blev positivt överraskade eftersom det är svårt att veta innan hur de egentligen kommer att se ut!! Speciellt eftersom Kristoffers ring blev specialtillverkad..

Så nu ligger de hos juveleraren tills den stora dagen är här, med gravyr och hela kittet klart! Hoppas att han inte får inbrott så de blir stulna...

Ha det bra allihop 

Efternamn

Jaha då var man ännu en månad närmre den stora dagen D!!

Vi har beslutat oss för att ta Kristoffers mormors efternamn till vårat och inte anade vi att det skulle bli så svårt att göra detta.. För att inte säga kostsamt! Betalade in 1500 kr till Patent och Registreringsverket idag och nu får vi hålla tummarna hårt för att de papper vi skickat in räcker som "bevis" för att få ta gamla mormors efternamn.. Suck!! Storebror samhället Sverige slår tillbaka igen!

Ha det bra till nästa gång

Tankar

Jaha då var alla inbjudningskorten ivägskickade.... Gud va dyrt det har blivit med frimärken!!! Fick punga ut med 140 kr för att få skickat alla kuvert.... Men, men man gifter ju sig bara en gång i livet.

Fick de första gästernas OSA idag, riktigt bra gäster tycker jag som är ute i så god tid. Det tycker vi om, tack herr och fru Larsson..!

Fixade igår till en pärm där alla papper och andra småsaker som hör till bröllopet samlas, det blev riktigt bra faktiskt. Det är ganska mycket papper som man samlar på sig och det är praktiskt tycker i alla fall jag att ha allt samlat på ett ställe. Min framtida man är väl något mindre imponerad av min organisation när det gäller bröllopet, men han låter mig hålla på. Han vet ju att vi tjejer ofta har planerat vår bröllopsdag i många år, bland annat med hjälp utav dockor och barbies.... Eller vad säger ni andra tjejer?

Ser verkligen fram emot bröllopsdagen nu... Tänk bara att få ha på sig den där ljuvliga klänningen och bli uppassad som en liten prinsessa hos frisören...  Och sedan kommer det allra bästa utav allt, stunden då jag får deklarera min stora kärlek för min älskling... Gud va jag längtar!!!

Första gången

Tänkte berätta en liten historia om hur vi träffades vi två.....

Jag, dvs Marie, hade full koll på vem Kristoffer var. Han arbetade som akutvaktmästare på Sahlgrenska och var titt som tätt uppe och hämtade eller lämnade patienter på avdelningen jag arbetade på. Jag tyckte han var söt och han stämde in på de "krav" som jag inbillat mig att min kille skulle ha. Man ack vad svår han var att få kontakt med!!!! Det hela löste sig dock genom en gemensam bekant, som också arbetade på Sahlgrenska... Jag hade berättat att jag tyckte om den där mörkhåriga, långa killen med den underbara rösten för honom och han sa då på skoj att han skulle introducera oss för varandra... Iallafall så trodde jag att han skoja!!

Så en söndags morgon när jag jobbade så stövlade vår gemensamma bekant in i rastrummet efter att jag käkat frukost... Jaha, då var vi här då! sa han och jag reagerade inte nämnvärt över ordvalet. Vi satte oss ner och han tog en kopp kaffe, efter en stund hördes steg utanför rastrummet och helt plöstligt stod han där.... Min helt egna vaktmästarflört!!! Jag trodde hjärtat skulle stanna i bröstet på mig, Gud va pinsamt det blev!

Men, men vi babblade på jag och vår gemensamma bekant.. Kristoffer inflikade några ord emellanåt, men han verkade inte särskilt intresserad eller glad över att vara där han var...

När sen grabbarna gick så fick jag lite smått panik.. Tänk om det inte skulle bli nåt mer än denna gång som jag fick träffat Kristoffer.. Så jag skickade ett sms till min bekant där jag talade om att han nu var tvungen att ordna upp så att jag och Kristoffer kunde träffas på tu man hand...

Senare på söndagskvällen ringde min mobil. Dolt nummer i displayen, men jag svarade ändå och tur var väl det för det var Kristoffer som ringde. Vi pratade lite fram och tillbaka om ingenting alls och den mest minnesbara kommentaren från det samtalet blev:

K: - Jaja, men du skall väl snart gå och lägga dig nu då?! 

Jag tittade på min klocka och konstaterade att klockan var 18.30!!

M: - Jo, jag brukar ju gå och lägga mig efter Bolibompa!! 

För att göra en lång historia kort så pratade vi nästa dag i telefon nästan HELA natten och dagen efter det så hade vi vår första riktiga date....

Efter ungefär 3 veckor så bodde Kristoffer i stort sett hemma hos mig och sedan dess så har vi inte sovit åtskilda en enda natt, förutom då han jobbat då förstås!!!

Vägen mot altaret

Så var resan mot altaret påbörjad. Många är de som tycker att vi går lite raskt fram (vi träffades 9 okt -05, förlovade oss 26/5 -06 och nu vigsel 1 sept -07) men det struntar vi i ;-) Känns det rätt, så känns det rätt och då tycker vi båda att det är onödigt att vänta ut tiden. Dessutom har vår resa framtills idag kantats av saker som andra par kanske aldrig behöver uppleva...

Det känns som vi ligger i fas när det gäller planering, men vi har haft ett par hektiska dygn bakom oss. I måndags ringde nämligen det band vi bokat till bröllopsfesten och meddelade att de inte kunde ställa upp..... PANIK!!! Men det löste sig sent igår kväll och så farligt mycket dyrare blev det inte heller.