Äntligen gift!
Vilken underbar dag!
Vi hade, milt sagt, en del problem dagen innan med både mat, blommor och annat så jag var ett sönderstressat vrak på kvällen. Vaknar dock morgonen därpå och känner bara ren lycka! Min tärna som även skulle fixa håret dök upp pigg och glad i ottan och vi satte genast till verket i köket. Lite udda plats att vara hemma hos sig själv, jag vet, men jag behöver kunna vila ibland eftersom min rygg är trasig.
Drygt en och en halv timme senare är hon klar och resultatet är jättefint! Sambon har nu kommit på att skjortan måste strykas, så det gör han i sita minuten och best man är och inhandlar ny skjorta till sig själv på närmaste affär. Planering är inte grabbarnas starkaste sida... = ) Slutligen packar vi in oss i bilen för att åka mot kyrkan där vi ska fotas och jag ska byta till klänningen i församlingsgården. Döm om den lätta hysteri som utbryter när församlingsgården är upptagen med barndop och toaletten är på tok för trång för att byta om på... Ja, ja problem är till för att lösas. Fotografen rycker in och hjälper mig på med underkjol, klänning och slöja utomhus... Behöver jag nämna att vi fick några nyfikna åskådare... Den händige fotografen lyckas även få till slipsknut på bestman och fästa den corsage som envisas med att lossna. Underbara kvinna!!
Vi slussas hit och dit i den underbart vackra miljön runt kyrkan och korten blir nog ganska fulla av liv , för det blåser halv storm och jag blir så full i skratt när slöjan står rätt upp hela tiden. Att kyssas på order från fotografen blir också fyllt av skratt och roliga kommentarer från blivande maken.
Tiden går alltför fort och det är snart dags att gå in i kyrkan. DÅ blir jag fruktansvärt nervös och känner "nu svimmar jag". Vår underbara präst lugnar och vi står kvar utanför måånga minuter extra innan andningen återgår till det normala. Sedan skrider vi in och jag blir så rörd av att se mamma, bästa vännen och alla andra stå där finklädda och förväntansfulla.
Cermonin blir underbart stämningsfull! Naturligtvis gråter jag fram mina löften, men även maken är faktiskt tårögd nu också. På nolltid är det hela över och vi blir överrösta av ris på kyrktrappan. Jag hade själv knåpat ihop påsar med ris och rosenblad. Massa med lyckönskningar och kramar från alla underbara människor.
Middagen blir jättelyckad. Maten uppäten till sista smulan, tårtan som mamma fixade är en succé och vår toastmaster gjorde ett fantastiskt jobb!
Trötta och otroligt lyckliga drar vi oss hemåt med en massa presenter, roliga minnen och kärlek för varandra.
Kort kommer när jag får dem från de vänner som fotade.
Till er alla som har dagen kvar: NJUT!
Varm kram
Alexandra