Ser bara svart...
Min mamma sá alltid; En ska int räken ut nå för he bli aldrig som en ha tänkt sig!
Visste inte hur rätt hon skulle ha...
Jag var iväg på stan och provade klänningar för ett tag sedan. Den ena vackrare än den andra, men ingen satt bra på mig och de flesta satt obekvämt eller gjorde tom ont! Jag har fått mera problem av min fibromyalgi och det känns därför extra viktigt att klänningen sitter skönt och bekvämt utan att kompromissa bort snygghetsfaktorn. Så när jag, ganska modstulen, började misströsta och inse att detta kommer att bli näst intill omöjligt, då plockar expediten fram en klänning som HELT går emot mina önskemål.
Det första jag ser är att den är axelbandslös! Nix nej, det går bara inte! Sen är den kritvit med bara lite "prinsessbakelse-varning", har svart bystparti fullspäckat med små glittriga, genomskinliga pärlor och för att plocka upp det svarta sitter det en stor, svart blomma nere vid volangerna, ungefär i knähöjd.
Jag bara stirrade storögt på expediten, som förtvivlat försökte övertyga mig om att man måste prova först innan man kan avfärda nånting. Sagt och gjort, jag provade klänningen och... blev helt såld! För första gången på flera ÅR hade jag kvinnliga former! Den snyggaste timglasfigur som tänkas kan! Både min väninna och expediten tappade hakorna och andades ut ett "WOW" nästan i kör. Jaha, då var det spikat, jag är såld på fel klänning! Tro mig, jag har varit runt och provat massor av andra klänningar, som mer passar in i min önskebild, men ingen slår den "lilla svarta"... Svärmor hatade den från början, man kunde inte ha svart i bröllopsklänningen, men efter att ha sett mig i den höll hon motvilligt med om att den satt kanonfint! Hon gjorde dock sitt bästa för att leta upp klänningar med ungefär samma snitt och i den brutna vita färgen jag började mina tankar med. Hittade en som passade lika bra och som var minst lika snygg, men något fattades... Sen föll alla bitar på plats..
Jag började tänka svart...vitt...svart...vitt...rosa...silver...svart...vitt... Och så var färgtemat klart! Svart, vitt, ljusrosa och silver. Precis mina färger, och de passade inte bara bra ihop med klänningen, de flöt ihop till en mycket väl genomtänkt helhet! Nu ska den bara betalas också... Trots att den inte går under kategorin "dyr" är det ändå en stor ansträngning för min redan skrala ekonomi. Dessutom hjälpte det inte att svart började dyka upp i den ena modetidningen efter den andra, vilket bidrog till att fler gav "min" klänning alltför mycket uppmärksamhet! Den var en utgående modell och jag har letat runt om i världen efter just DEN modellen, men det fanns ingen annan, så det var med andan i halsgropen jag entrade butiken och nästan ljudlöst frågade om den fanns kvar. VÅNDA!!! Tur då att man har riktiga vänner. En av mina bästa tjejkompisar ringde en dag och sá att hon hade lagt handpenning på klänningen så att den säkert skulle bli min! Vet inte hur jag ska kunna ge tillbaka för denna enormt hjärtliga gest, men det löser sig säkert. Nu kan jag slappna av och koncentrera mig på annat, tex inbjudningskorten som jag själv ska göra och som borde postas nu innan midsommar. Pust!
Önskar att jag hade mera tid och framför allt mera ork. Strax efter mitt första blogginlägg började jag arbetsträna, efter drygt 10 år som helt sjukskriven. Det har tagit enormt på krafterna och är enda anledningen till att jag inte bloggat mera förrän nu. Men jag kämpar på och hoppas att jag iaf har ork att lé på min stora dag...
Jag kämpar rätt hårt med svärmor i detta bröllopskaos. Hon erbjöd sin hjälp och jag skulle varit korkad om jag tackat nej. Dels för att hon nu står för nästan all mat, och det är en stor post. Dels för att jag inte längre har min egen mamma som stöd och hjälp. Men att svärmor skulle ta över så här mycket, det var jag faktiskt inte beredd på! Jag ska bara säga hur jag önskar att det skulle se ut i festlokalen, sen ska hon fixa det helt och hållet och jag får inte se det förrän på själva högtidsdagen. Men tänk om jag vill fixa och dona själv?! Tänk om jag tycker att det är halva nöjet att just pyssla till det?! Och vad gör man när uppfattningarna går så brett isär att det får Grand Canyon att verka futtigt?!
Nån gång tidigt i planeringen frågade svärmor vad jag skulle ha för färg i buketten. Det var långt innan jag ens börjat fundera på detaljer som färger, jag var fast i budget-problemet. Men lite förstrött svarade jag "rosa, kanske med lite lila i." Så för en dryg månad sen visade svärmor stolt upp vad hon inhandlat för bröllopsfesten... Lila dukar, lila servetter, gulddekorationer mm. Allt i lila var i olika nyanser, från ljus pastell till mörkt plommonlila. Hennes idé om ljusrosa är en korsning mellan cerise och vinrött. Allt jag tycker om sågar hon vid fotknölarna! För länge sen hittade jag några ljuslyktor i svart smide, de var jättesöta tyckte jag, och dessutom på rea. Perfekt till bröllopet, som blir i oktober. Datumet är spikat till den 8/10 2011. Dessa ljuslyktor föll inte svärmor i smaken och hon kilade kvickt iväg och köpte ett ton blockljus i hundra olika rosa nyanser. Men varför ska man köra över någon så totalt?!? Jag och sambon har diskuterat att ställa in alltihop flera gånger, men vi vill ju så gärna gifta oss just iår, eftersom vi firar 20 år ihop. Men till vilket pris?! För att jäklas tillbaka lite så har jag bestämt att min tärna ska ha en svart klänning, som kompletteras med en ljusrosa sjal. Sen hittade jag jättesöta små stolar i silver, som fungerar både som favor-ask, hållare till placeringskortet och som en fin dekoration i min temafärg. Dessutom gillar jag dem tiotusen gånger bättre än svärmors förslag om att få in lite silver i dukningen; Aluminiumfolie som löpare!! Näe tack, va! Hon är på mig som fan att jag inte kan göra si eller så för att "detta är ett stilfullt och elegant bröllop" , men vad tusan har då folien där att göra?!? Blir det nån jäkla grillfest eller?? Jag kanske ska komma i förkläde då?! Nä, jag kör mitt eget race här hemma, så gott jag kan, så får vi se när det krockar och hur stora skadorna blir.
Jag har iaf varit iväg och provsmakat tårta med fästemannen och vi var överraskande eniga om smakerna. Så det blir en moussetårta med svarta vinbär och ljus choklad, med browniebotten. Tror det blev fem tårtor totalt. De blir sprayade i ljust, ljust brunt (mera beige) med rosor, murgröna och pärlor i dekoren. Överst blir det även en platta med vårt monogram, som jag själv designat.
Sen har jag suttit och påtat ihop festprogram med bordsplacering här på bröllopsguiden. Fantastisk hjälp! Och tänk så mycket roligt man kan hitta på nätet; citat, roliga och fräcka historier, skämtsamheter mm mm. Vi har tänkt att festprogrammet ska vara just festligt. Vi är båda skämtsamma och älskar ironi, så att sätta lite spexig prägel på festen passar oss som handen i handsken. Nu gäller det bara att hitta en frisör som man litar på. Jag tycker det är lite väl i sista minuten, men svärmor lovade att hennes väninna skulle fixa det till mig som en gentjänst, så jag behövde inte betala. Jaha, tack så mycket då. En annan har ju inte råd att tacka nej till en sån sak liksom. Men så i veckan fick jag höra att jag nog får leta efter en annan frisör. Då visar det sig att svärmors frisörvän är gravt alkoholiserad och ska tvångsomhändertas av socialen pga sitt missbruk! Något som svärmor vetat om hela tiden... Jippie!!! The woman sure knows how to ruin the day!
Med detta sagt avrundar jag för idag. See ya!