Fröken blev fru!

Så nu har äntligen dagen med stort B varit... Börjar landa i det nu ;)

Började hos frissan 8 på morgonen, skönt att sitta där och slippa stressen med att få barn och släktingar påklädda i tid. Håret fixat, sminket på, lunch i magen så var det dags att börja... Först fotografering i två timmar. Tackar vädergudarna som dagen innan och dagen efter skojade med regn, men just vår lördag sken solen och värmde både kropp och själ! Vacker park-, sjö- och herrgårdsmiljö. Väntar ännu på spänning på de bilderna.

Från fotograferingen till kyrkan... Nu kom nervositeten tillbaka lite grann i magen ända tills dörrarna öppnades. Till min egen förvåning var jag samlad och närvarande under hela vigseln, jag som inte trodde jag skulle kunna titta på gästerna utan att börja gråta. Fick klämma till T i handen nån gång och kolla att han var OK. Vår vän J sjöng så fantastiskt fint i kyrkan och vi hade verkligen valt rätt låtar.

Mingel, middag och fest. Fantastisk god mat, tack och lov då vi inte hade fått provsmaka. Höjdpunkten var när vi alla i fullt månsken gick ner till sjön för att tända de kinesiska lyktorna. Så härligt stämningsfullt och vackert. Sen sjöng och spelade vårt band tills vi inte orkade dansa längre. En helt underbar dag och kväll var slut och jag är SÅÅÅÅ nöjd med alla detaljer jag suttit och jobbat med och som äntligen fick användas.

Fickor hit... fickor dit...

Äntligen hade klänningen kommit! Att den skulle sitta tight hade jag förväntat mig, men inte så tight. Jag har ju ändå slutat amma, så kroppen har förändrats sen jag provade den i butiken. Sömmerskan skulle lägga ut den så det var inga problem.

Nöjd stod jag och tittade mig i spegeln och strök händerna utmed sidorna... Kunde bara inte hitta fickorna som jag har på min klänning, en detalj som jag gillade jättemycket. När jag frågade efter dem sa de att "ingen annan klänning har fickor så dem tog vi bort". "Näsdukar kommer ändå synas genom tyget", var den andra ursäkten för att övertyga mig om att det var bättre utan fickor. Klockan var 5 minuter före stängning och jag kände mig redan stressad av att de fått sy ut den så jag betalade och tog med mig klänningen hem, mycket besviken.

Var jag löjlig med mina fickor? Efter två nätter då det första jag tänkte på när sonen matades mitt i natten var mina fickor, så ringde jag till butiken och jag hade i tankarna förberett varje ursäkt för att få tillbaka mina fickor. De sa bara "Inga problem, vi sätter dit dina fickor igen". Så nu är klänningen i butiken för återställning. Hoppas det blir bra nu, så jag kan känna mig helnöjd igen!

Svensexa

Redan sju på morgonen studsar Tobbe upp ur sängen, vinklar persiennen och kollar om det står nån utanför... Besviken lägger han sig igen. Nån timme senare hör han en motorcykel och studsar upp igen i tron att det är kusin Per... Ytterligare timmar passerar och jag drar med honom på stan. Han misstänker alla okända bilar och tror att jag "lurar" ner honom på stan för att bli kidnappad där, men icke. Efter det har han nog gett upp hoppet och ställer in sig på en helt vanlig lördag hemma...

Han tycker att det är konstigt när en inte alltför nära vän (och inte bjuden till bröllopet) kommer förbi och säger åt honom att åka med i hans Camaro, som han pratat så mycket om, men åker med i tron att vännen bara vill visa upp sin bil. Först när Tobbe blir mer eller mindre utkastad ur Camaron på ett öde fält med orden "du får gå ur här" börjar han ana att det är nåt på G, men vet inte vad.

När sen helikoptern kommer förstår han :). En härlig helikoptertur senare så var det dags för lerduve-skytte. Efter att ha bränt av ett par hundra hagel gick färden vidare mot "The Beach" för beachvolleyboll. Vad jag förstår gick alla in för det till max och tyckte det var bland det roligaste på länge.

Nyduschade åkte sen gänget hem till oss och när Tobbe öppnar dörren ser han bara en stor kock-mössa på baksidan. Där stod en inhyrd kock med stora grillen och fixade mat åt dem. Vilken härlig middag och fest som pågick in på småtimmarna. Tobbe är oerhört tacksam att han slapp Borat-dräkten och det "kunde inte ha blivit bättre".

Slutspurten

18 dagar kvar och fortfarande en del saker som inte är klara. Dags (igen) att lägga i en högre växel. Skjortor till barnen och underkläder till mig ska handlas, placeringskort, vigsel- och festprogram ska göras. Musiken ska godkännas av organisten, en vattenfast mascara ska köpas (nån som har tips?), gå in skorna... Ytterligare godis att lägga i askarna. Hmm, var det nåt mer? Säkert men det finns på nån av listorna som är utspridda här och var i huset :). Helt klart känns det att det är nära nu, hihi!

Möhippa!

Med tandborsten i mun hörde jag hur det plingade på dörren... och där kom alla härliga tjejkompisar in-farande. Jag, som typ alltid är supermedveten om vad som händer runt omkring, trodde faktiskt inte att det var dags redan, men tji fick jag :)

Jag fick en stor bukett med olika blommor som jag dels skulle binda till en krans men oxå gissa vilken blomma som kom från vilken tjej. Några var lättare än andra och jag fick ihop det till slut. Under tiden hade de gjort i ordning en härlig lunch som vi intog ute på vår altan. (Ett litet tack till vädergudarna oxå)

Sen åkte vi iväg och jag fick en professionell sminkning och fick välja några produkter som kan komma väl till pass på dagen med stort B. En snacks, snack och andningspaus med nästa uppdrag som var att måla en tavla innehållande T och något som symboliserade oss. Den lär aldrig visas på Liljewalchs men jag fick under tidspress ändå fram mitt budskap.

Sen väntade en tur ut i skärgården med räkor, vin, häliga tjejer, solnedgång och dans. Tack alla snälla, härliga tjejer för en super-dag!

Prästbyte!

Ända sen jag träffade T har han pratat om en präst som han önskat skulle viga oss vid ett då framtida bröllop. Tyvärr hade den prästen gått i pension och flyttat från trakten sedan minst 10 år tillbaka. Församlingen har precis fått ännu en ny präst som vi blev tilldelade. Men så nu, när vi är här på semester så har den gamla önskeprästen kommit in och vikarierat... Vad passar inte bättre då än att fråga honom om han vill viga oss!? Sagt och gjort så nu har vi fått till ett prästbyte i elfte timmen. Kul att T som i övrigt inte haft så många önskemål fick en präst som betyder något för honom, i vår annars inte särskilt religösa vardag;)

37 dagar kvar!

Att all denna planering skulle mynna ut i en bröllopsdag har jag väl nånstans förstått, men det har gått smygande fort nu sista månaderna. 37 dagar kvar... det är så att man blir lite pirrig och sover lite dåligt.

Äntligen är vi på bröllopsorten för att fixa de sista stora detaljerna. Idag blir det provuppsättning, i morgon träffa fotografen och jag ska beställa alla blommor, träffa solisten och ut till festgården för att finslipa detaljerna. Ska bli skönt när dessa poster är bockade. Nästa gång vi är här så är det för att gifta oss!!!

Skor är beställda!!!

Att vissa saker kan få ta så mycket energi och tid... För mig har det här med skorna varit en av de större utmaningarna i den här bröllopsplaneringen. Har varit i otalet butiker och surfat på ännu fler sidor efter en brudsko som inte är för hög, är stängd i tån och inte spetsig. Beslutet har, liksom många andra, ändrats efter vägen... Till slut blev det en champagne-färgad sko och inte ivory. Tur att jag haft tid, annars hade jag tagit ett förhastat beslut som inte känts bra. Nu är det mest spännande att se om den passar på foten när den väl kommer men puh, vad skönt att kunna bocka av (åtminstone halvt) denna post för en stund!

Strumpeband?

Ska man ha det? Är det en accessoar som man fortfarande har? Ska ni andra ha det? Jag blir snurrig på alla detaljer som finns som kanske inte helt har nån funktion, som t.ex just strumpeband. Och hur var det nu med nånting nytt, gammalt, lånat och blått. Trodde nog från början att jag skulle ha det men i förvirringen av alla andra saker så har den detaljen hamnat långt ner på "måste-ha"-listan. Hjälp mig nu alla brudar, blivande som redan gifta... Jag vet, ni kommer säga "gör som du vill"... men nu vill jag veta hur ni tänker för egen del ;) 

Drömmer om bröllopet

60 dagar kvar och nu börjar stressen ta sig ut i drömmarna. I natt drömde jag om ceremonin i kyrkan, fast det var inte alls som det ska utan en "för-ceremoni" bara för bruden. Jag och några få gäster var i kyrkan. Blev hämtad av en bil och chaufför jag inte alls kände igen. Utanför stod gäster från fler bröllop och en tjej trädde på ett strumpeband som det stod "Jonasson" på, ett namn jag inte alls känner igen. Blev körd till en lokal för att invänta den riktiga ceremonin. Var så svettig att jag ville duscha med min fina uppsättning och allt. Hade redan skoskav och kunde inte alls gå i de höga klackarna...

Om jag drömmer så här nu, hur ska det då bli ännu närmre? Drömmer ni om era bröllop?