Wohoooo ! nu heter jagFru Eriksson....................
Ska väl tilläggas att jag har hetat fru Eriksson i 2 veckor redan.Känns helt underbart.Speciellt när alla kuvert med nya efternamnet dimper ner i brevlådan då känns det lite konstigt men samtidigt väldigt bra.Nu heter vi nämligen alla i fam.Eriksson.
Den 23/8 kl.16.00 vigdes jag & min man Micke i Asa Kyrka ca 4mil från Växjö.Det var en helt fantastisk dag på alla sätt & vis.Vädret kunde väl varit lite bättre men man kan ju inte få allt.Lite regn på sig sägs ju bringa lycka till äktenskapet & jag fick ju som sagt lite droppar i håret när vi kom ut från kyrkan.
Jag kan väl säga som så att jag hade ju inte en aning om att det skulle vara så fruktansvärt nervöst att gå in i kyrkan.Det är ju faktiskt lite konstigt att man känner så för det sitter ju främst bara fam,vänner & kompisar & ska titta på en.När vi stog & väntade på att klockorna skulle klinga färdigt & tills mendelshon började spelas så fick jag en tryckning i handen av Micke som menade på att "ska vi dra ngn annanstans nu eller"?.Det visade ju att han var lika nervös som jag.Men sen så öppnade sig dörrarna & vi började gå tillsammans.Moa framför mig ( med bukett i handen )& Lukas framför Micke ( bärandes ringasken med vinrött siden band ).Det märktes att även barnen var nervösa men dom skötte sig exemplariskt i kyrkan.När vi väl hade gått hela vägen fram så skulle barnen ställa sig på mattans hörn & stå där tills jag lämnade Moa min bukett & Lukas överlämmnade ringasken till prästen.Sedan så stog båda två på deras respektive hörn hela vigseln igenom.Kan man begära mkt mer av sina barn? Jag tror inte det.När allt var över & vi kom ut överöstes vi med ris från alla håll & kanter.Det kändes som att man kissade ris.Sedan så var det ju dags att bege sig mot den väntande bilen som vi skulle åka med.Det blev tillslut en svart mercedes från -57.Kjelle heter han som körde den.På vägen till festlokalen så körde vi lite fel så vi åkte i denna söta bil i 1timme & 15 min.Det gjorde ju faktiskt inte så mkt utan nu hann ju alla samlas & stog & tog imot oss när vi kom.Skumpa gillar vi!!!
Vi fick en välkomstskål & dom sjöng Ja må dom leva i många lyckliga år..........Sedan så satte vi oss till bords & våran toastmaster Stefan tog ordet & hälsade alla välkommna.Sedan så lämmnade han över ordet till min far som ville ( kände sig tvungen typ )hålla ett litet tal.Pappa är ingen van talare så jag tänkte mig att att skulle småprata lite men det slutade med att mamma & han hade skrivit ihop ett helt a-4 papper på båda sidorna som han läste från.Imponerande!Sedan så var det dags att hugga in på maten som såg så underbart god ut.Det var den oxå.Vi åt & sedan så inflikade Stefan lite olika telegram som vi hade fått.En del andra höll oxå sina tal.Bla Mickes pappa,min lillasyster & toastmadame Tina.
Efter maten så var det ju dags att börja dansa & spexa lite.Jag dansade med min pappa & en hel drös med pojkar.Helt plötsligt när jag står & pratar med en person så kommer min man & drar bort mig till dansgolvet.Ur högtalarna skrålar våran låt " All for love " titellåten från dom tre musketörerna & han tar mig i sin famn.Vi dansar en tryckare istället för vals helt OK tycker jag.Vi tittar varandra djupt in i ögonen & man kände verkligen att vi älskar varandra så otroligt mkt.KÄRLEK!!!! Så fortsätter hela festen igenom.Dans,drinkar & många glada skratt.Vad inte våra kompisar vet är att vi ska inte dra in till stan & sova utan cykla hem med alla andra på nattakvisten.Dom blev en aningen förånade men väldigt glada.Det innebar ju att festen kunde hålla på väldigt länge närmare bestämt till kl.04.00.Vi cyklade hem tillsammans i fullständigt mörker.Ok vi hade lysen på 3 av 8cyklar.När vi kom hem till oss toastmastrarna & vi så bar han mig över tröskeln.Lite häftigt faktiskt.Sedan var det dags att gå & lägga sig för det hade ju varit en lång & intensiv dag men fantastiskt rolig.
Jag skrev ju lite tidigare om att allt kostar så mkt pengar men jag får säga att med facit i handen så var det värt varenda öre.Allt slit med att få ihop allt & alla men det funkade ju utan att några större fadäser hände.Jag kan inte var mer glad & tillfreds än jag är.
Tack för all hjälp som jag har fått av er här på guiden.Den har varit till stor hjälp vid planeringen av vårat bröllop. OK tjejer jag har bara en sak till att säga till alla er som inte har gift er än.NJUT av eran dag som ni har framför er.Den går nämligen väldigt fort.Försök att släppa kontrollen & låt alla andra få göra sitt jobb åt er.Det är inte det lättaste men det var så skönt att man kunde förlita sig på sina goda vänner som hjälpte till på våran stora dag.
KRAM alla sköna brudar! Fru Eriksson