Beskrivning av kvinnans dräktdelar
Klänning (Underklänning, Kjortel, lat. Tunica, eng. Cote) Det här är basplagget inom medeltida mode, används i alla sammanhang och markerar en påklädd kvinna. Klänningen är fotsid, och har en vidd som gör att bärarinnan lätt kan röra sig (minst ca 3 meter i nederkant är att föredra). Under 1200-talet och de första årtiondena av 1300-talet är den löst sittande för att sedan bli mer och mer figursydd. Halslinningen är ganska nära halsen under 1200-talet (men fortfarande så pass stor att den kan dras över huvudet). Vid 1300-talets intåg vidgas halslinningen i sidled för att bli båtformad medan 1400-talet har en djupare urringning. 1400-talet verkar även ha haft kortärmade underklänningar med långa lösärmar (fästa med nålar).
En basmodell av klänning sys med raka fram- och bakstycken, raka ärmar och vidden i kjolen fås till med hjälp av kilar. Den kan göras löst sittande eller figursydd beroende på tidsperiod. Materialet under medeltiden var nästan uteslutande ylle (även om siden förekom inom de bättre stånden) men känner du att du hellre vill sy din klänning i linne går det precis lika bra. Överklänning (Överkjortel, lat. Supertunica, eng. Surcote) Detta plagg bärs ovanpå klänningen och har, beroende på tidsperiod, olika utformningar på ärmarna. 1200-talets överklänningar är oftast ärmlösa men hellång ärm kan förekoma. 1300- talet har tighta ärmar med knappar upp till armbågen, efter 1350 förekommer även korta ärmar. 1400-talet verkar mest ha korta ärmar men även de långa, knappförsedda ärmarna förekommer. Precis som underklänningen är överklänningen oftast sydd i ylle, men känner du att du hellre vill sy din överklänning i linne går det lika bra. Förutom den här typen av generella klänningar finns överklassens extravaganta plagg. Mer om detta under rubriken ”kvinnans modedräkt”.
Huvudbonader Det absolut vanligaste (bland båda könen) under medeltiden var att man hade någonting på huvudet. Hur dessa huvudbonader såg ut skiljer sig något åt under århundradena men någonting som finns under hela perioden är någon form av slöja. Det är bra att använda sig av någon form av heltäckande huvudbonad om man har håret kortklippt eller färgat i en mindre naturlig färg.
Men huvudbonaden behöver inte alltid vara heltäckande. Huvudlin (Slöja, Dok, Huvudduk, eng. Kerchief) Denna slöjtyp kännetecknar först och främst ett civilstånd; den gifta kvinnan. Vid ett giftermål hette det ofta att kvinnan ”gick under linet” dvs började använda huvudlin. Doket visade på en social status och det faktum att gifta kvinnor hade ett större rättsligt skydd än ogifta men det kunde även visa att kvinnan som bar det var vuxen. Huvudlinet är som namnet antyder oftast sydd i blekt linne, men inom de högre stånden förekommer slöjor i siden. Huvudlinet kan fästas i ett hårband på huvudet (eller i håruppsättningen för de som har möjlighet att göra en sådan) eller lindas kring huvudet. Genom att titta på manuskriptbilder framkommer det att variationen på hur ett huvudlin kan bäras är stor. Huvudlinet kan även kompletteras med ett haklin, ett tygstycke som skyler halsen och den främre urringningen. Ett dok fungerar som huvudbonad under hela medeltiden.
att du hellre vill sy din överklänning i linne går det lika bra. Förutom den här typen av
generella klänningar finns överklassens extravaganta plagg. Mer om detta under rubriken
”kvinnans modedräkt”. Kontrollera mer information om http://www.fairyin.dk/bryllupskjoler