Funderingar
Hej. Det är bara jag igen. Tänkte dela med mig av lite funderingar jag haft den sista tiden. Bröllopsfunderingar, alltså.
Rätt så länge har jag tänkt, att jag hade velat vara yngre när det blev dags för bröllop. Vid närmare 40 så finns det ändå en del oönskade detaljer på ens kropp, saker som inte alltid är så lätta att dölja. Hold-ins och push-ups i all ära, men här snackar vi rynkor, gäddhäng (som har mycket vackrare namn i Norge: grevinne-armar) och mage som ett hängbuksvin. Det är så lätt att drömma sig bort när man ser bröllopsbilder på alla unga människor och så sitter man där och tänker att så ska minsann jag också se ut. Men nånstans i ens närhet har då en mycket illvillig människa hängt upp en helspegel, och den visar utan pardon att nähä, jag kommer definitivt inte se ut som de.
Men nu har jag kommit på andra tankar. Visst, jag kommer inte vara planetens snyggaste brud, men det hade jag inte varit för 15 år sedan heller. Då var jag till och med tjockare än vad jag är i dag. Men det jag har idag som jag inte hade för 15 år sedan är självtillit och självförtroende. Inte så att jag varje morgon kliver ut på balkongen, slår mig för bröstet och säger jösses, vad jag är bra, men jag vet vem jag är, vad jag vill och vad jag kan. Jag lyssnar inte så mycket på allt som alla andra tycker, utan jag gör saker och ting så som jag tror att de blir bra för mig. Blir det inte bra så är det MITT fel, ingen annans.
Det är här bröllopet kommer in. Jag är så tacksam för att jag inte gift mig tidigare, för då hade jag lyssnat på alla som hävdar att det måste vara på ett visst sätt, att vissa gäster måste bjudas och att det eller det måste vara med. Det hade med andra ord blivit alla andras bröllop, inte mitt.
Som det är nu, så är det jag och sambon som bestämt bröllopet. Jag har gjort nästan allt av planeringen, men han har godkänt respektive förkastat de olika detaljerna. Det är i alla fall VÅRT bröllop från början till slut, och det känns oerhört skönt. Vi har inte alla dessa "måsten" hängande över oss, utan vi gör det vi vill och tycker känns rätt, inget annat. Då kvittar det att personer i vår omgivning tycker att vi beter oss konstigt som inte bjuder hela släkten, som har fotograferingen EFTER vigseln, som har middag på restaurang och en massa annat. So what? Det är VI som gifter oss med varann för VÅR skull, de övriga är våra gäster som faktiskt bara har att acceptera det vi vill. Jag menar, inte är det väl så, att gästerna är med och bestämmer en massa om de blir bjudna på en annan fest?
Nä, det känns helt okej att gifta sig nu. Utseendet är som det är, och det kommer jag aldrig bli nöjd med. Men vet ni vad? Det var jag inte för 15 år sedan heller.