nu är det ganska nära=)

Nu är det snart bara en månad kvar för oss. Allt känns bra och vi har koll på läget. Tror jag iaf.. det är ju alltid något som händer när man minst anar det.

jo förresten, något har redan hänt. Eftersom vi har familjer med yngre barn i så bestämde vi oss för att servera kaffe och tårta direkt efter bröllopet för alla så att barnen får vara med en stund. Men middagen och festen är för de vuxna. Vi valde att göra så för att det skulle passa alla mer eller mindre. Men självklart så duger ju inte det för alla!! Tänk att de finns dom som måste bli stött och arg bara för att mitt bröllop inte är planerat in i minsta detalj efter deras liv. Det är min dag inte deras...  

tänk vad lite solsken kan göra...

Det är helt otroligt av solen gör en gott!! Solskenet kom och blåste bort all min ångest och stress! Nu är allt på rätt spår=) Jag kan med glädje bocka av massa saker på min att göra lista: Ringar beställda, Mat nästan bestämt, provuppsättning av håret på fredag för att se hur mycket löshår som behövs, värdparet har koll på vad dom ska göra osv.

Det är helt enkelt en bra dag idag=)

Bridezilla drömmar

Haha, jag glömde en sak..

Jag hade en så knepig dröm härom natten. Allt började på bröllopsdagen och flöt på bra. Inga missöden med dukningen, håret eller naglarna. Stålande solsken när jag vandrar in i kyrkan. Helt plötsligt när jag tittar ner på klänningen är livet rosa-rött och kjolen beige och vad-lång! Min klänning är nämligen hellång, vit och inte tvådelad. Paniken bara steg, men man kan ju inte backa å vända om när man är på väg in genom gången på kyrkan, det skulle ju se värre ut. Så jag håller god min och fortsätter fram. Viskningaran bara susar bland gästerna och inte nog med det: När jag väl får ringen på fingret då är den förliten!! Jag vaknade med hjärtat i halsgropen! Det värsta med hela drömmen är att jag hela tiden intalat mig själv att jag faktiskt inte skulle bry mig om något gick fel utan bara ta allt med en axelryckning och fortsätta vara lycklig. Det kanske inte är sant?

inköpta ringar!

Nu är äntligen ringarna beställda och betalade! Bästa att göra göra bort alla utgifter på engång så man vet vad man har kvar att jobba med. För det känns då fasiken som ett jobb det här=) så färligt är det väl inte, men jag blir mer och mer stressad över allt som jag bara låtit hänga i luften. Det kändes som en befrielse när ringarna var beställda=) Å nöjd är jag också. Så nu är det bara vidare till nästa problem... Vi hade tänkt beställa mat för enkelhetens skull, så att våra nära och kära inte behöver stå med sånt. Tyvärr verkar det som att min svärmor vill ordna med maten, vilket inte är ett problem i sig för hon skulle säkert göra ett toppenbra jobb, men nu vet vi inte hur vi ska göra. Vi vill ju inte att hon ska stå med det hela dagen, men hon menar att hon redan har 3st till hjälp som står för uppläggning, uppvärmning å vise versa. Hon tycker att då får vi ju mer pengar över till resa och annat kul, men det är ju inte pengarna det sitter i!! Vi har sparat för att kunna bjuda på middag och fest.. Vad gör man? För det verkar som att hon faktiskt vill fixa det och skulle tycka att det var kul...

Ont om tid och beslutsångest

Oj...

Jag trodde att det skulle gå som en dans att planera bröllop, eftersom jag trodde att jag visste precis vad jag ville ha... Det är tydligen inte så enkelt har jag upptäckt=) Jag har alltid föreställt mig ett litet bröllop med bara dom närmaste vännerna och släkten, med middag och efterföljande fest. Kyrkligt bröllop med vit klänning, lockig håruppsättning och slöja.. Brudbukett med murgröna som botten, och vita kallor blandat med lime-vita rosor... så långt har det aldrig varit några tvivel förns nu. Mitt planerade färgtema var vitt och grönt. Bukett vit+grön, dukning i vitt och grönt, grön tärnklänning och matchande grön väst på min fästman. Nu blev det inte så.. Grå väst på herrn och lillsnärta till syster ska ha en grå tärnklänning. Lila tårta... Helt plötsligt börjar jag fundera på om jag ska stoppa in några lila kallor i buketten och byta ut de limefärgade rosorna mot vanliga vita.. Och vart i hela friden drar man gränsen för dom närmaste vännerna och familj???!!! Jäklar va svårt.. Helt plötsligt är man uppe på 30-40 stycken gäster och då har man dragit hårda linjer... Å ringen som man ska ha: Vad ska man välja? Det finns alldeles förmycket alternativ för att det ska vara hälsosamt att gifta sig!