BröllopsGuiden

BrudensBlogg

« Januari 2019 »
TI ON TO FR
31 1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31 1 2 3

POSTAT 2019-01-08 18:17:57

Vad är det som egentligen räknas? In- eller utsidan?

Nu i helgen ska jag för första gången prova bröllopsklänningar i butik. Vet jag vad jag vill ha? Nja. Vet jag vad jag inte vill ha? Ja. Tanken är väl att man ska vara som vackrast på sin STORA dag och då gäller det att framhäva det som är värt att framhävas och försöka dölja det som döljas kan. Lite snabbt skissade jag ner hur jag uppfattar mina mindre smickrande attribut. Med en hänförande klänning, bra smink och fotografer som fotar från rätt vinklar blir jag lätt en vacker brud jag med.
Resten av 'så levde de lyckliga i alla sina dagar' förlitar jag mig på att Emil ser till min oemotståndliga insida...
 
 
 
 
Jag köpte en trave med bröllopstidningar i andra hand och hoppades på lite inspiration till bröllopet. Jag hoppades nog lite för mycket för jag antecknade inte ett jota i mitt block. På internet klickar jag upp så många hemsidor att datorn nästan kraschar. Jag har lånat minst 10 böcker på bibliotek, men fortfarande inte en tillstymmelse till inspiration. 
Det blir farligt när jag ska släppa lös fantasin för det kan bli hur galet som helst. Jag tänkte t ex ha en brudklädd badanka på bröllopstårtan som skulle symbolisera mig. Ett av mina första val till bröllopsklänning var en lysande LED klänning som påminner om Askungens balklänning. Om jag fick bestämma helt så skulle det vara ett alkoholfritt bröllop. Jag skulle även bara använda plastblommor för jag tycker synd om de riktiga blommorna som får sätta livet till. Nu är vi dock två som ska vara överens om vad som ska vara och icke vara på bröllopet. Tur är väl kanske det...
 
 
 
Inbjudningskorten är klara och utskickade. Jag gillar verkligen utsidan och Emils idé med QR-kod.
 
 
 
För några dagar sen provade jag att baka den typ av bröllopstårta vi vill ha. Jag vet inte om den är så vanlig på bröllop, men jag gillar verkligen utseendet på den. Vad gäller smaken så har jag bara hört att den smakar smaskens.
Tårtan har alltså både en bra ut-och insida...  Den jag bakade smakade dock blääskens. Kanske beror på att jag använde mig av en kakmix i påse där jag skulle tillföra ägg, vatten och olja. Än så länge har jag inte smakat den riktiga varan, utan bara en julig variant som innehöll pepparkaksdeg. Den smakade inte heller så gott. Jag ska försöka baka tårtan från grunden och sen även leta rätt på konditorin som har den.
Vad det är för tårta avslöjas först på bröllopet...
 
POSTAT 2018-12-26 22:03:13

När? Är du seriös eller?! Jag kommer inte hinna...

En dag i somras frågade jag Emil om han hade något önskemål på när vi skulle gifta oss och svaret blev nästa höst.
Jag fick panik: ' Är du seriös eller?! Jag kommer ju inte hinna planera ett s***. Jag har ju amningshjärna och kommer inte ihåg någonting eller kan tänka klart. HUUUUR ska jag kunna planera ett bröllop?! För inte f** kommer du kunna planera det. Nää, det får bli först nästnästa år eller nåt. Jag pallar inte att stressa. Varför har du så j**** bråttom med att gifta dig? Varför på hösten? Va f** jag kommer ju få magsår av all stress. Jag pallar inte. Jag kommer inte hinna...' 
( Juggen i mig, med hett temperament, låter oftast värre än vad jag egentligen menar. ) 
 
 
Mundiarréen fortsatte i någon minut tills jag desperat utbrast: 'Vi MÅSTE gifta oss på våren!! Det MÅSTE bli senast april!' Stackars Emil fattade ingenting: 'Du sa ju precis att du inte kommer hinna till hösten, så varifrån kommer april in i bilden helt plötsligt?'
 
 
Här är det tvära kast ska ni veta. Jag kom nämligen på att jag nästa höst inte skulle vilja stå som brud om nu chansen fanns att jag skulle vara höggravid, med foglossning, andfåddhet och svettningar som inte är av denna värld. 
Bättre att genomföra bröllopet när jag fortfarande är vid god vigör. Jag har sen i februari gått ner 18 kg (av mina ca 28 gravidkilon) utan att vare sig träna eller aktivt banta. Jag är uppriktigt tacksam över allt extra pluffs och former som jag fått. Dock vet jag inte om jag kommer att fortsätta gå ner i vikt och det gör att jag har lite svårt att bestämma mig för bröllopsklänning just pga av det. Förra året var jag en stl 36-38 och nu är jag minst stl 42-44. 
 
 
 
Bröllopsplaneringen går rätt bra och jag är säker på att jag kommer hinna...
  • Lokalen är bokad
  • Ring har jag på fingret. Emils ska köpas.
  • Inbjudningskorten är färdiga och ska postas i nästa vecka
  • Hår och makeup behöver spikas, (alltså person och datum) inte på mig
  • Maten på bröllopet ska bestämmas i januari när vi går på matprovning
  • Bröllopstårtan är nästan bestämd
  • Bröllopsklänning-ar ska jag börja med att prova i januari
  • Bröllopsfotograf är bokad
  • Underhållning till bröllopsfesten har jag smått börjat med
  • Dekoration är halvt bestämt och det är mest Emils ansvarsområde
  • Budget är inte satt, men så billigt som möjligt fast det får ändå kosta om det är något vi verkligen vill ha
Lokalen vi valde blev Gustavianska våningen på Skansen. Den är lagom stor för vårt lilla bröllop på ca 40 personer. Den låga budgeten som vi egentligen inte satt, sprack i o m val av lokalen. När man hamnar i sådana lägen så får man tänka på att man förhoppningsvis bara gifter sig en gång i livet och då kan man faktiskt få sätta sprätt på kapitalet. Fast bara på några få saker. Vi valde ett LYX-paket där trerätters, tårta, alkohol och personal ingår.
 
Vårat första val av lokal var egentligen en beachvolleyhall med sand och tropisk värme. Där skulle vi ha ett beachbröllop. Tanken var att vi skulle lura våra gäster med att vi skulle gifta oss utomlands på en tropisk destination. De skulle bli upplockade av en chartrad buss där en flygplats skulle stå på skylten och efter några minuters körning skulle de vara framme i lokalen. Idén var superkul, men ju mer vi funderade på alla tänkbara scenarion där exemplevis några gäster kanske skulle bli riktigt besvikna på en utebliven gratissemester över en kväll, så lät vi bli. 
 
Skansen blir precis lagom. Det finns inte utrymme för besvikelse. 
 
När jag senast var på Skansen provade jag en eventuell bröllopsklänning. Denna blir The One om jag inte hinner...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
,  
POSTAT 2018-12-16 22:46:15

Jag sa JA! till en player...

 
Varje gång Emil gick ner på knä...
för att knyta skorna sa jag skämtsamt: 'Jag svarar JA'! ( som om han hade friat)
Det höll på så i ett par månader. Emil använder sina skor varje dag så man kan nog lista ut med lilltån att mitt skämtande blev lite tjatigt till slut.
 
Jag är ingen som längtat efter att gifta mig. Något som jag funderat många gånger på är dock vilken typ av man/livspartner som jag skulle vilja ha vid min sida. Lång, rolig, snäll, snygg, omtänksam, kärleksfull och barnkär stod högst upp på listan. Många var de grodor, skräcködlor och allehanda kräk den här prinsessan pussade innan hon till slut hittade rätt.
En player blev det. 
En sån som jag egentligen aldrig skulle kunna dejta, men han uppfyllde toppkraven på min lista. Många andra fina kvaliteter hade han också som jag såg som bonus, men också några mindre smickrande som man får leva med. Å andra sidan får han leva med mina brister också.
Jämställt ska det vara.
 
 
Som i en dimma minns jag vagt Valborgsmässoafton, då Emil kom hem efter jobbet och traskade in i vardagsrummet där jag satt. Han gick ner på knä och började mumla något nervöst samtidigt som han plockade fram en vit ask med en ring i. Jag fattade först ingenting och sen brast jag ut i skratt. Jag skrattade av glädje och chock. 
Jag sa JA!
Emils version: När han kom in i vardagsrummet var han väldigt nervös. Han gick ner på knä med asken i handen och sa: 'Låt oss få den första delen avklarad'. Han hann inte säga mer för jag halvskrek redan JA! Då satte han sig bredvid mig i soffan och jag var direkt på honom med tillrättavisning: ' Men du måste ju ställa frågan ordentligt'.
 
Ringen var en alldeles för stor lånering från en guldbutik. Körsbärsträden hade blommat i Kungsträdgården så vi valde att gå dit för romantikens skull och sedan blev det middag.
 
 
 
Vad har jag emot players egentligen? Jo, det är ju som så att jag inte gillar hans 'hobby' som tar upp hans tid och energi. Det är en helt främmande värld för mig. Han har ett band till de andra som jag aldrig kommer att kunna matcha.  Hur orkar de? Hur kan han ens se mig i ögonen efteråt? Jag blir nästan illamående direkt när jag ser hur han håller på... Players, kan ni inte hitta på något roligare än att frenetiskt trycka på mus och knappar i timtal när ni spelar dataspel? 
 
Eller vänta, de kanske kallas för gamers och inte players.
Jag sa JA! till en gamer...