POSTAT 2018-12-16 22:46:15
Jag sa JA! till en player...
Varje gång Emil gick ner på knä...
för att knyta skorna sa jag skämtsamt: 'Jag svarar JA'! ( som om han hade friat)
Det höll på så i ett par månader. Emil använder sina skor varje dag så man kan nog lista ut med lilltån att mitt skämtande blev lite tjatigt till slut.
Jag är ingen som längtat efter att gifta mig. Något som jag funderat många gånger på är dock vilken typ av man/livspartner som jag skulle vilja ha vid min sida. Lång, rolig, snäll, snygg, omtänksam, kärleksfull och barnkär stod högst upp på listan. Många var de grodor, skräcködlor och allehanda kräk den här prinsessan pussade innan hon till slut hittade rätt.
En player blev det.
En sån som jag egentligen aldrig skulle kunna dejta, men han uppfyllde toppkraven på min lista. Många andra fina kvaliteter hade han också som jag såg som bonus, men också några mindre smickrande som man får leva med. Å andra sidan får han leva med mina brister också.
Jämställt ska det vara.
Som i en dimma minns jag vagt Valborgsmässoafton, då Emil kom hem efter jobbet och traskade in i vardagsrummet där jag satt. Han gick ner på knä och började mumla något nervöst samtidigt som han plockade fram en vit ask med en ring i. Jag fattade först ingenting och sen brast jag ut i skratt. Jag skrattade av glädje och chock.
Jag sa JA!
Emils version: När han kom in i vardagsrummet var han väldigt nervös. Han gick ner på knä med asken i handen och sa: 'Låt oss få den första delen avklarad'. Han hann inte säga mer för jag halvskrek redan JA! Då satte han sig bredvid mig i soffan och jag var direkt på honom med tillrättavisning: ' Men du måste ju ställa frågan ordentligt'.
Ringen var en alldeles för stor lånering från en guldbutik. Körsbärsträden hade blommat i Kungsträdgården så vi valde att gå dit för romantikens skull och sedan blev det middag.
.jpg)
Vad har jag emot players egentligen? Jo, det är ju som så att jag inte gillar hans 'hobby' som tar upp hans tid och energi. Det är en helt främmande värld för mig. Han har ett band till de andra som jag aldrig kommer att kunna matcha. Hur orkar de? Hur kan han ens se mig i ögonen efteråt? Jag blir nästan illamående direkt när jag ser hur han håller på... Players, kan ni inte hitta på något roligare än att frenetiskt trycka på mus och knappar i timtal när ni spelar dataspel?
Eller vänta, de kanske kallas för gamers och inte players.
Jag sa JA! till en gamer...
