Medeltida brudar
Hur brudar klädde sig på forntiden vet vi inte så mycket om, inte hur festligheterna
såg ut heller. Det är först under medeltiden vi börjar ha skriftliga uppteckningar.
Sverige var under denna tidsepok katolskt och genom en Mariakult kom brudkronan att bli
populär. Kronan hade stark symbolkraft och betyder renhet. Den fick bara användas om
bruden var orörd. Hade hon den ändå på sig under vigselakten skulle den svartna i
kyrkan sa man, d v s det var stor skandal om det uppdagades. Det kunde hända att ett barn
föddes inom nio månader efter vigseln, och i så fall måste kronan
"omförgyllas" på brudparets bekostnad. Det var ytterst skamligt och
obehagligt.
Folktro omkring brudkronan har levt kvar ända in i vårt århundrade och August
Strindbergs drama "Kronbruden" handlar om detta.
Även bröllopskrans av blommor, gärna tillsammans med kronan, användes i håret.
Bröllopskransen var också den ett kyskhetstecken. Dagens blomdiadem kan ses som
efterföljare till dessa bröllopskransar.
Vad gäller själva brudens klädsel klädde man sig efter vad man hade råd till under
medeltiden. Egentillverkade eller importerade material och efter förebilder. Det gällde
både allmogen och högre stånd.
Bröllopsdagen räknades som den viktigaste, men också den farligaste, dagen i en kvinnas
liv. En nyligen använd brudklänning ansågs t om besitta magiska krafter. Till skydd mot
de onda makterna utsmyckades brudklädseln med mängder av guldsmycken och ädla stenar.
Smycken var naturligtvis också ett mått på brudens ekonomiska status, ett sätt att
visa upp sig i all sin prakt för de som hade råd. Intresset och lusten att visa upp sin
praktfullhet går sen i arv till senare seklers brudar.
Brudklänningen under 1700- och 1800- talen
Hos allmogen utvecklades så småningom dräkter med regional karaktär, hembygdsdräkter,
sockendräkter o s v. Bruden skulle kläs så påkostat som möjligt. Först och främst
dräkten från bygden med långa manschetter till, vilket skulle hindra bruden från att
arbeta denna dag. Man garnerade också bröstpartiet med allehanda blommor, pärlor eller
silversmycken, allt efter ekonomisk möjlighet. Ju mer desto bättre! Var bruden orörd
kunde hon bära krona, men den skulle då kläs in så att ingen metall syntes. Kronan
kläddes med pappersblommor, tygblommor och glaspärlor, och ibland kunde den också vara
gjord av halm eller andra material. Brudens huvudbonad kunde vara upp till 40 cm hög!
Allmogens brudklädsel på 1700- och 1800- talen var alltså mycket färgsprakande. På
Nordiska Museet i Stockholm kan man se hur det såg ut.
De högre samhällsskiktens brudar under 1700- talet, t ex adeln, använde eleganta och
drapperade klänningar i olika färger, även vita, enligt den tidens mode. Också här
var brudens klädsel överdådigt utsmyckad för att markera bröllopets kontrast till den
grå vardagen. Klänningen fortsatte bruden sen att använda i andra festliga sammanhang.
Efter fransk förebild introducerades i början av 1800-talet den vita (gulvita)
brudklänningen i de förnämsta kretsarna. Det franska brudmodet med vit slöja och
spetsar i håret anammades också av högre ståndens brudar. Vitt var oskuldens färg och
ytterst lämplig för brudskruden. En annan nyhet som slog igenom var orangeblommor -
symbolen för fruktbarhet - som brudens kännetecken och dessa apelsinblommor blev viktiga
brudelement under hela 1800- talet. Traditionen med konstgjorda blommor i håret, som
fortfarande finns kvar i modern tid, började alltså vid den här tiden.
Tillskärningen varierar efter modet. Under tidigt 1800- tal var bruden dekollterad,
midjan skuren högt under bysten, stilen kallas empire. Mot mitten av seklet markerades
midjan kraftigt och snörliv användes. Mot slutet av århundradet var klänningen
sedesamt höghalsad och endast skospetsen fick anas. Slöjan blev också allt bredare
från att ha varit som en smal sträng. Klänningarna var gjorda i material som bomull
(som var dyrbart vid denna tid), siden och moire.
Under brudklänningen hade man en mängd underkläder - mammelucker, snörliv m m. Dessa
var ytterst sensuella och ansågs mycket viktiga. Strumpbeband bars också, vilka bruden
gav bort under bröllopsfesten som en sinnlig gest….
Hos allmogen blev sockendräkten omodern i slutet av 1800- talet och folket började ta
efter de högre ståndens smak och stil vid val av brudklädsel. Till skillnad från adeln
hade inte allmogen råd att ha flera högtidsdräkter än en och eftersom denna måste
kunna användas vid alla tillfällen, även begravning, måste den vara svart. Det ansågs
också högfärdigt att använda vitt, skrytsamt rentav. Slöjan fick däremot vara vit. I
övrigt följde man gärna modet i mån av ekonomiskt möjlighet. Klänningen kunde
garneras med silverspets om man hade råd, just spets var mycket dyrbart. Mot slutet av
1800- talet började man också ta över myrtenkronan från adelsskiktet, vilka hade
använt myrten som ett kyskhetstecken sedan 1700- talet. Detta bruk levde kvar inpå vårt
sekel. En mor planterade ofta myrten på sin dotters dopdag med tanke på flickans
framtida bröllop.
Att bruden började hålla i en brudbukett vid slutet av 1800- talet är en sed som också
den kommer från Frankrike. Tidigare hade bruden hållit i sin brudnäsduk och den
psalmbok hon fått av sin fästman i fästmögåva .
Bröllopsklädsel i modern tid
Först på 1920- talet börjar vanligt folk använda vit brudklänning. Klänningen
följer modets allt snabbare växlingar och vem minns väl inte 1960- talets kortkorta
klänningar eller 1970- talets vardagsklädsel. De pampiga, pärlbroderade
princessklänningarna hörde förstås 1980- talet till, och nu under slutet av 1990-
talet har de enkla och rena linjerna börjat komma tillbaka. Precis som under 1930- talets
magra år.
Nya material lanserades under 1900- talet. På 1910- talet chiffong, under 1920- talet
silkestyll och silkessammet och under 1930- talet slog slankiga sidenmaterial som
satin-fleur igenom. 1940- talet bidrog med konstsiden och efter 1950 har en rad
syntetmaterial förekommit. Dagens brudar gifter sig återigen gärna i siden eller satin.
Idag, när skilsmässorna ökat avsevärt och människor gifter sig för både andra och
tredje gången kan brudklänningen se ut på många olika sätt och många undviker t ex
att bära vitt andra gången de gifter sig. Under hela 1900- talet har brudklänningens
färg markerat om bruden varit s k orörd, en tradition som tycks hålla i sig vid
omgifte.
Kronans roll och betydelse har minskat under 1900- talet. Den fick visserligen ett
modeuppsving i början av seklet då det blev vanligt med smäckrare kronor än tidigare
och materialet blev silver eller som tidigare förgyllt silver. Efter 1950- talet har
kronan i stort sett varit borta ur bilden, men med det intresse som finns idag för
traditioner har den börjat bli populär igen. Kronan ursprungliga uppgift som symbol för
brudens oskuld har naturligtvis mindre betydelse för det nysprungna intresset.
Handskar har förekommit genom tiderna. Går man långt tillbaka ansågs det att en ungmö
skulle bära bara händer och en änka som gifte om sig skulle ha handskar. Därefter
ansågs det länge, så sent som in på 1960- talet, obligatoriskt med handskar för en
sedesam brud.
Brudgummens klädsel
Brudgummen har burit svart rock sedan 1700- talet. Denna kunde man få låna av prästen
om man inte ägde någon. Under 1800- talet bar borgarskiktet frack, en tradition som
efterhand spridits och blivit allmängods under 1900- talet. Numera, tack vare
internationaliseringen, förekommer också att brudgummen använder sådan osvensk
bröllopsklädsel som smoking.
Förr skulle också den blivande bruden sömma brudgummens bröllopsskjorta, den
symboliserade omfamningen och skulle sparas och vårdas genom livet och bäras på
"den sista färden"
Drömklänningen för alla
Som vi kan se visar historien, bortsett kanske från 1960- och 1970- talen, att
brudklänningen haft en speciell betydelse i alla tider. På bröllopsdagen visar bruden
upp sig i all sin prakt och blir "Drottning för en dag", en dag som inte liknar
någon annan. Brudklänningen är den vackraste och dyrbaraste klänningen i en kvinnas
liv, den har alltid tilldragits stort intresse och är en del av ett skådespel där
framför allt bruden har huvudrollen. Säg den lilla flicka som inte drömmer och
fantiserar om den klänning hon ska bära den mest fantastiska dagen i sitt i liv!
© Copyright BröllopsGuiden
» Se historiska brudklänningar från 1902-1975
|

Tidstypisk brudklänning från 1700-talet. Design: Lena Antvall/Studio Main Thing. Foto: Olle Bengtsson

Anna Thunell från Järvsö gifte sig 1991 i folkdräktsskrud. Liknande brudutstyrsel var vanlig på 1800-talet.

Brudpar 1895

Brudpar 1930-tal

Brud 1950-tal

Brudpar 1960-tal

Brud 1988. Foto: Bärs, Hudiksvall.
|