Vägen till ett äktenskap som varar

När vi gifter oss är vi övertygade om att det ska hålla för evigt. Vi kommer inte bli ett av de där paren som tröttnar på varandra, tjafsar, tappar gnistan eller är otrogna. Vårt äktenskap kommer vara guld och gröna skogar, och vi kommer känna oss som Törnrosa varenda morgon när vi vaknar av prinsens kyss. Vi lovar varandra evig kärlek, i nöd och lust. Trots det är det just ofta i nöden vår relation prövas och lusten som slocknar. Hur gör man då för att faktiskt bli ett av alla de där paren som gungar i kapp i gungstolarna på ålderdomshemmet?
Att ta en titt på skilsmässostatistiken kan ge blivande brudar grånande hårstrån och magkatarr på studs. I dagens rastlösa samhälle tycks folk hellre skilja sig än reda ut problemen. Vi uppdaterar oss ständigt, håller oss à jour med Pradas senaste kollektion, byter ut våra teknikprylar så fort vi har råd med flashigare och läser om kändisarna som behandlar kärlek som en förbrukningsvara och byter partners oftare än underkläder. Allt kan ersättas med en yngre och fräschare modell tycks de resonera.

Varar kärleken livet ut?

Hur hanterar man de kriser som dyker upp? Finns det redan problem i relationen räddar man den inte genom ett frieri, på samma sätt som att man inte alltid bör hålla ihop för barnens skull. När nyförälskelsen gått över och fjärilarna fladdrat iväg är det lätt att ifrågasätta om man faktiskt är kär. Är det så här livet kommer vara från och med nu? Ellinor, 35 berättar om när hon slutade vara nyförälskad:
"Jag och min man hade varit tillsammans i sju år och gifta i tre år när jag plötsligt började tvivla på om det var honom jag ville leva med. Mitt sociala umgänge hade sinat och jag blev sällan medbjuden på saker av mina väninnor, vi hade alltid varit ett gäng som höll ihop i vått och torrt. Dessutom vantrivdes jag på mitt jobb, det kändes enformigt och trist att gå dit. Jag började nog anklaga min man för det som var tråkigt i mitt eget liv och tänkte att jag skulle ha det bättre utan honom eftersom jag då skulle ha en spänning jag börjat sakna. Vårt sexliv var dåligt och funderade på om det skulle fortsätta vara så i all evighet. Jag gjorde slut och flyttade hem till en väninna. Jag började snart upptäcka att mina vänner inte alls var tillgängliga för att hitta på saker och kände mig ensam. Mitt jobb kändes fortfarande tråkigt men jag hade ingen möjlighet att säga upp mig. På kvällarna saknade jag att ha honom att prata med men jag hade en viss stolthet och ville bevisa att jag klarade mig själv först. När han nämnde ordet skilsmässa fick jag total panik och insåg att jag kanske skulle förlora honom. Jag hade gett upp för mycket av mig själv insåg jag i efterhand, och att vårt förhållande tappade gnistan berodde till stor del på att jag hade en negativ livsinställning och bara gnällde. Han berättade att han oftast känt sig avvisad när han ville ha sex, och väntade på att jag skulle ta mer initiativ. Nu har vi rett ut problemen och han har uppmuntrat mig till att byta jobb och träffa nya vänner eftersom han tröttnade på mitt gnäll. Nu vet jag att det är honom jag ville leva med, men det krävdes att jag skulle förändra min livssituation för att inse det".
Ellinors historia är långt ifrån unik. Vardagens tristess smyger sig på, och den där heta mannen man hånglade upp på dansgolvet ser inte alls lika spännande ut när han läser DN och dricker en kopp kaffe vid frukostbordet.

Förälskelsen byter skepnad

Från att ha varit en oförutsägbar främling blir känslan en välbekant trygghet. Just den förvandlingen får många att känna sig bedragna, och undrar om det verkligen ska vara så. De där passionerade sexakterna på hallgolvet sker numera alltid i sängen och inte alls lika ofta. Experter berättar om hur vi ska hålla glöden vid liv i sänghalmen, och i de självhjälpsböcker som poppar upp dyker det upp nya bud från dag till dag om hur vi ska rädda relationen. Något vi bör komma ihåg är att istället lyssna till oss själva och vår magkänsla. Vissa saker måste få läka in, och den dagen man är redo för att påverka situationen har man styrka nog. Analysera inte relationen, utan lev istället i nuet och uppfinn inte konflikter som inte finns. Vi kvinnor är tyvärr alldeles för bra på att plocka isär våra känslor och dissekera varenda detalj. A och O i en relation är en ärlig och öppen dialog, men det betyder inte att man ständigt måste påpeka den andres fel och brister.

Välj konflikter med omsorg

Det är kanske inte världens undergång om det ligger kläder slängda på hallgolvet. Retar du upp dig på småsaker så försök att finna roten till problemet istället, de där kläderna kanske representerar något helt annat för dig, du kanske uppfattar dem som bristande respekt istället för att inse att han bara var för lat för att plocka upp dem. Anita, 39 har varit tillsammans med sin man i tjugo år och gifta i tretton år:
"Småtjafsar gör jag mest när jag är irriterad men det leder ingenvart, istället bör man diskutera. Har man varit ihop så länge känner man varandra så väl att man har redan gått igenom de flesta diskussioner innan. När jag inte har fått mat blir jag grinig och då går det ut över hela familjen, då säger familjen ifrån om att jag är tjurig och så tänker jag till.”
Att ta upp minsta lilla fel någon gör leder bara till ännu mer bråk och kan förstöra relationen på sikt. Man kan inte försöka förändra en annan människa, utan måste alltid börja med sig själv. Vad man ser är vad man får, och många går in i ett förhållande och tänker att den kan förändra sin partner. När vi är nyförälskade blundar vi för den andras fel och brister, vi är så betagna att alla små egenheter framstår som perfekta. När den fasen lagt sig kan vi istället reta upp oss på de detaljerna och störa oss på saker som hur högt den andra tuggar. Det är ok att känna irritation ibland, men fråga dig själv om det är du som har en dålig dag när du är redo att mucka gräl och om det är värt den energi som faktiskt krävs för att bråka. Men att bråka behöver inte alltid vara negativt utan kan istället vara utvecklande.
Det kommer alltid finnas kriser att ta sig igenom i en relation, och de flesta är övergående. Svartsjuka och kontrollbehov är ofta ett sätt att försöka behålla den man älskar på, men har ofta den motsatta effekten och är ofta orsaken till varför par bryter upp. Har du de problemen så försök att jobba med din självkänsla, och komma på varför du känner som du gör. Även om ni är gifta så se till att ha kvar era egna umgängen, och att inte göra precis allt tillsammans. Ingen ska behöva ge upp sina intressen för den andres skull. Ni behöver ha varsin värld trots att det är ni mot världen. Nu har vi listat några av de vanligare orsakerna till skilsmässa. Klarar du dig undan dem är chansen stor att ni faktiskt håller i både nöd och med lust. Har vi berättat självklara saker du redan vet? Well, försök att komma ihåg dem när vardagen uppenbarar sig.

Respekt

Du lovar i lust och i nöd, vilket betyder att du har bestämt dig för att vara med personen även när det är krångel och bråk, även när han inte gör som du säger eller när hon slösar med pengar. Alla konflikter kan lösas, och egentligen undvikas om du väljer att strunta i småsaker och inte vara envis eller självisk utan leva i sann kärlek och respekt. Om du bråkar om vem som diskar mest, gör det en gång för alla eller släpp konflikten. Det ständiga bjäbbet kring frågor som aldrig kommer att lösas ändå är det som kan bryta ner äktenskapet mest.

Glädje i vardagen

Hitta små saker att vara glad över varje dag. Livet händer här och nu, inte i morgon eller på helgen eller semestern. Den som kan vända ryggen till små motgångar och se de små ljuspunkterna lever lyckligare i vardagen. Se till att njuta av att du har hittat kärleken, att du är frisk, att du har bra vänner eller ett roligt jobb. Det finns alltid mycket att glädjas över, bara vänj dig vid att se detta och inget annat. Sprid glädje till varandra i form av överraskningar, fina ord eller gester. Kramas mycket. Le.

Ha varsitt liv

Fortsätt att utveckla dig själv som individ. Visst är det härligt att vara ett team men nyckeln till ett framgångsrikt förhållande är att fortsätta vara en spännande person i dig själv. Om du blir för beroende blir det snabbt komplicerat. Se till att din partner stannar hos dig för att du lockar, inte för att du tvingar. Att han vill ha dig för att du ger energi, inte för att du behöver honom.